Min resa till Istanbul

Mina släktingar är djupt troende och bor i en förort till Istanbul där Islam har en stark och viktig roll. Området bebos av medelklassen.

För varje år som går sker en liten men märkbar förändring i det samhället. Speciellt hos kvinnorna. De blir mer självständiga för varje dag som går. T.ex. har nästan alla skaffat sig körkort och sköter hämtning och lämning av sina barn till skolan. Jag märker att deras klädsel förändrats under årens lopp. De vristlånga kapporna som blev vanliga i början av 1990-talet har kortats alltmer för varje år. Idag bär många kvinnor kappor ned till höften. Kvinnorna vågar nu sminka sig och är måna om sitt utseende.

En dag frågade jag mina släktingar vad som var viktigast? Att be sina fem böner om dagen eller att bära sjal och svaret blev att bönen var viktigt men hur man klär sig är upp till var och en.

Av en annan kvinnlig släkting som är påläst vad gäller religion får jag veta att det i Koranen står att om kvinnan kan bidra till att berika samt hjälpa både sin familj och samhället ska hon självklart göra det. Mohammeds fru var ju affärskvinna. Den diskussionen kom upp när vi hörde att en man som hade gift sig med en sjuksköterska hade bett henne att sluta jobba eftersom det var Haram. Detta avfärdades av mina djupt troende släktingar. De hävdade att detta inte hade med religionen att göra utan det var för att han var svartsjuk på sin hustru!

Under mina resor handlar många av våra samtal om Islam. Humanism och respekt är nyckelord och målet i livet är att göra goda gärningar. Att hjälpa andra människor garanterar en plats i paradiset. När vi samlas för en minnesstund eller ceremoni läses verser ur Koranen. Det väcker starka känslor inom mig och det är svårt att hålla tillbaka tårarna. Då inser jag vilken betydelse religionen har även för mig. Just därför ska ingen ha rätt att tala om för mig hur jag ska vara som muslim. Det är en fråga mellan mig och min gud. Precis som mina djupt religiösa släktingar tycker jag att religionen ska varje individ själv ta ställning till och inte bli tillrättavisad av dem som tror att de har rätt att döma mig för hur jag tolkar min religion. Min farfar som var imam sade alltid att det är endast Gud som avgör om man har varit en bra muslim och den största synden inom Islam är när någon försöker sätta sig i Guds plats.

I Sverige har bilden av Islam målats upp som en kvinnoförtryckande, homofobisk och antisemitisk religion. Som troende muslim känner jag inte igen mig i den bilden och jag anser inte att de som förespråkar antisemitism och homofobi representerar mig.

”Stjärnlösa nätter” av Arkan Asaad

Jag har precis läst ut boken ”Stjärnlösa nätter” av Arkan Asaad. Den handlar om den 19-årig Amar som under en resa till Kurdistan blir pressad till att gifta sig med sin kusin, Amina. I boken skildrar författaren bland annat konflikten mellan far och son och om rätten till att välja sitt liv. Ska Amar tillmötesgå sin pappa eller ska han svika honom och dra vanära över hela sin familj? Det är val som Amar tvingas stå inför.

Mycket av det Arkan Asaad skildrar känner jag igen. När jag tillsammans med andra medlemmar i SSU-Tensta drev ett café på helgerna hörde jag många historier om hur unga män blev bortgifta av sina familjer. En del hade redan flickvänner här i Sverige men föräldrarna ansåg inte att flickorna var ”fina” nog. Jag undrar idag hur det har gått för dessa unga män. Lever de kvar i äktenskapet? Är de lyckliga? Har de brutit upp och valt att gå sina egna liv? Det krävs mod och styrka att bryta mot traditioner och för många det är ingen självklarhet när de ställs inför valet att tillhöra familjen eller bli utelämnad.

Jag rekommenderar boken ”Stjärnlösa nätter” till alla som vill läsa en riktigt gripande bok och till de som vill få en fördjupad kunskap om hedersproblematik. Denna gång ur en ung mans synvinkel.