Tack Anna Lindh för att jag fick gå med i SSU

Jag träffade Anna Lindh första gången när hon talade på SSU-Tenstas möte då jag var 11 år. Alla mina äldre syskon var medlemmar i SSU men de sade att jag var för liten för att bli medlem och jag fick aldrig följa med på allt roligt de gjorde. Men när jag hörde att Anna Lindh skulle komma till Tensta Träff sprang jag dit och frågade varför jag inte fick bli medlem. Då sade hon att man brukar bli medlem när man är 14 år men att jag skulle få gå med i alla fall.

I fortsättningen, när mina syskon försökte slippa mig kunde jag säga att vår ordförande hade accepterat mig som medlem och då blev de tysta.

Hela min familj beundrade Anna Lindh som SSU-ordförande och jag minns hur mina föräldrar köpte tidningar så fort Anna Lindh var med. Jag har funderat på varför mina släktingar uppskattade henne så mycket redan på den tiden när hon var en ung SSU-ordförande.

Ett av skälen tror jag är att Anna Lindh påminde om min faster Necla som mördades i Syrien av turkisk militär 1980. Min faster Necla blev, liksom Anna, tidigt engagerad i politik och kämpade för mänskliga rättigheter. Både Anna och Necla var unga kvinnor som vågade stå upp för sina åsikter samtidigt som de utstrålade stor livsglädje. Anna kom ofta till Tensta och jag glömmer aldrig hur hela släkten åkte runt i Stockholm under valrörelsen 2002 för att skydda Anna på offentliga möten. Min pappa sade alltid att han inte hade förtroende för Säpo som skulle skydda henne. Tyvärr visade det sig att pappa hade rätt.

Sista gången jag träffade Anna var den 6 september 2003 då hon var hos min syster och vi skulle gå på Tensta Marknad.

Idag är det 10 år sedan Anna Lindh avled av sina skador efter att ha blivit attackerad på NK. Nyheten kom som en chock för oss alla. Jag minns med sorg hur pappa hade suttit som fastklistrad framför TV:n hela natten för att veta mer om hennes tillstånd. När jag vaknade på morgonen möttes jag av hans likbleka ansikte och med den hjärtskärande frasen: ”Hon är borta”. Jag har sett min pappa gråta två gånger, när han fick beskedet att hans syster Necla hade mördats och morgonen den 11 september 2003. Nu blev det för jobbigt så jag slutar här.

 

Anna Lindhs engagemang för kurdernas rättigheter

Kurderna brukar säga att Anna Lindh var den enda utrikesminister som har kämpat för oss av hela sitt hjärta. När hon blev Sveriges utrikesminister 1998 markerade hon tydligt att ett EU-medlemskap för Turkiet inte var aktuellt om kurdernas rättigheter inte respekterades. Financial Times utnämnde henne därför till Turkiets fiende nummer ett.

Exemplet ovan visar på vilken kontroversiell och stark politiker Anna Lindh var. Hon hade ryggrad och var mycket påläst vilket stärkte hennes ställning bland EU- utrikesministrar. Anna Lindh utnyttjade sin starka till något gott och tydliggjorde skillnaden mellan rätt och orätt. För henne handlade inte folkrätt bara om suveräna staters rättigheter utan även om mänskliga rättigheter.

Med anledning av att det var 10 år sedan Anna Lindh mördades anordnades i helgen ett seminarium av Kurdiska Biblioteket, Föreningen Tensta Träff, Hjulsta (S) och Europapolitik i Stockholm. De inbjudna talarna var Cengiz Candar, en välkänd turkisk journalist, Mikael Damberg, gruppledare för Socialdemokraterna i riksdagen, Bitte Hammargren, journalist, Mats Engström, författare till boken ”Anna Lindh och det nya Europa” samt Newzad Hirori, chef för Kurdiska biblioteket.

De frågor som lyftes fram var bland annat: Vad händer med demokrati och mänskliga rättigheter i Turkiet idag?  Hur ser situationen ut för kurderna idag? Vilken roll bör Sverige och EU spela? Turkiets roll i Syrien diskuterades också.

Chefen för Kurdiska biblioteket sade i sitt tal att Anna Lindh inte bara var uppskattad av kurderna i Turkiet utan även av kurder i hela världen. Han nämnde att en skola i staden Erbil blivit uppkallad efter Anna Lindhs namn.

Cengiz Candar trodde att Anna Lindh skulle bli väldigt förvånad över den positiva utvecklingen i Turkiet framförallt för kurderna. Samtidigt påpekade han att han var säker på att Anna Lindh skulle ha fortsatt ställa krav på Turkiet som nu tyvärr har avstannat i processen när det gäller yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.

Bitte Hammargren berättade om Anna Lindhs resa till den kurdiska staden Diyarbekir 2003 tillsammans med nuvarande biståndsminister Gunilla Carlsson. Hon berättade att skälet till att Anna Lindh hade tagit med sig en representant för oppositionen var att Socialdemokraternas systerparti CHP i Turkiet skulle se att en regering och opposition kan samarbeta när det gäller viktiga frågor för landet.

Mikael Damberg betonade vikten av Anna Lindhs arbete för mänskliga rättigheter och framhöll sin oro över att intresset för ett EU-medlemskap minskar i Turkiet. Enligt Damberg var det lättare för Anna Lindh att ställa krav på Turkiet då det fanns en stark vilja att gå med i EU. Med tanke på den höga arbetslösheten i de Eu-länderna är det inte längre lockande för människorna i Turkiet att söka ett medlemskap i EU.

Anna Lindh var mycket engagerad i arbetet för mänskliga rättigheter och kurdernas situation i Turkiet. Många brukar säga att det var Anna Lindhs vänskap med min storasyster Nalin som bidrog till hennes engagemang för kurderna. Min syster som tycker illa om etnifieringen av politiken blir däremot irriterad över den beskrivningen och brukar säga att hon aldrig utnyttjade sin vänskap till kurdernas fördel. Enligt henne var det Anna Lindhs djupa engagemang för de förtryckta folken i världen som ledde till att hon kämpade så hårt både för kurdernas och palestiniernas mänskliga rättigheter. Det är så typiskt att kvinnors politiska engagemang reduceras till personlig vänskap. Inte är det någon som skulle påstå att Olof Palmes engagemang för det vietnamesiska folket berodde på att han var vän med en vietnames!

Det var verkligen fint att ha seminariet i Tensta träff. Där har jag och min mamma lyssnat på Anna Lindh många gånger. Anna Lindh kände sig hemma i Tensta och Tenstaborna var stolta över att hon besökte dem så ofta.