Hur kunde rasismen växa sig allt starkare i Frankrike?

Igår var det kommunala val i Frankrike där socialister gick kraftigt bakåt medan det fascistiska och främlingsfientliga partiet Nationella fronten vann i elva städer. Frankrike har för mig stått för mångfalden och jag har goda minnen från den internationella miljö jag vistades i när jag bodde i landet. Eftersom jag ville hålla språket levande valde jag att bli lärare i franska.

Dessa goda minnen står idag i kontrast till den främlingsfientliga miljö som växt fram sedan den tid jag bodde i Frankrike. Till exempel hamnade fascisten Marie Le Pen som tvåa i första omgången av det franska presidentvalet 2002. Hur kunde ett fascistiskt och främlingsfientligt parti som Front National (Nationella fronten) få större stöd än socialisterna? Hur kunde rasismen växa sig allt starkare i Frankrike?

Partiet grundades 1972 med Le Pen som ledare. Redan 1974 ställde han upp som kandidat i presidentvalet, men då tog ingen honom på allvar och han fick endast 0,74 procent av rösterna men i presidentvalet 1988 lyckades han hamna på fjärde plats med 14,4 procent av rösterna.

Bim Clinell ger i Aftonbladet (2002-04-27) följande förklaring till partiets genombrott:

”Mellan dessa år hade partiet stillsamt och målmedvetet byggt upp en vitt förgrenad gräsrotsrörelse som infiltrerat det franska föreningslivet, fackföreningsrörelsen och lokalpolitiken. Samtidigt som de sociala klyftorna fördjupats och arbetslösheten ökat.”

I presidentvalet 1995  fick Le Pen 25% av arbetarväljarnas röster. I presidentvalet 2002 röstade 17% av väljarna på Le Pen och med 26% av arbetarrösternas röster befäste Nationella Fronten sin ställning som arbetarparti. Partiets hjärtefrågor är en avsevärt hårdare straffskala, dödsstraffets återinförande, en restriktivare abortlagstiftning och utvisning av tre miljoner påstått illegala immigranter från främst Marocko och Algeriet.I januari 2011 övertog Jean-Marie Le Pens dotter Marine Le Pen rollen som partiledare. Hon har varit ännu mer framgångsrik än sin far på att utnyttja missnöjet som finns bland befolkningen.

Det första stora misstaget i Frankrike begicks av den politiska klassen och media som i gott samförstånd avfärdade le Pen som en clown. Nästa misstag stod vissa borgerliga politiker för, när de skrämda av le Pens framgångar började att använda samma retorik som Nationella fronten för att locka till sig väljare. Den förre presidenten Sarkozy tog över Le Pens retorik för att få fler röster. Detta medförde att väljarna ansåg att Le Pen hela tiden hade haft rätt vilket ledde till att de hellre röstade på originalet än på kopian.

Man begår ett misstag om man stirrar sig blind på rasismen och främlingsfientligheten hos Nationella fronten. Detta är bara en fasett av partiets demagogi som dessutom inte delas av alla partiets sympatisörer, som exempelvis de av väljarna som faktiskt själva har nordafrikanskt eller annat ”utländskt” påbrå. Ytterst få av Frontens väljare och sympatisörer anser själva att partiet är högerextremt. Alla är inte i första hand renodlade rasister. Motviljan mot invandrarna riktar Frontens väljare i stället mot regeringens invandrarpolitik som de anser är för öppen. De säger att regeringen medvetet släpper in invandrare till Frankrike för att kunna pressa de franska arbetarnas löner med denna ökade konkurrens. Visst känner vi igen argumenten? Samma argument används ju på hemmaplan- av Sverigedemokraterna! Just därför bör vi inte bli förvånade över deras goda samarbete med Nationella fronten.

Här kan ni läsa mer om gårdagens kommunalval i Frankrike: http://www.dn.se/nyheter/varlden/hollande-framstar-som-velande-och-raddhagsen/