Näthatet drabbar unga tjejer hårt

Den här läsvärda texten skickades in till bloggen av en 15-årig flicka som inte vågar skriva sitt namn. Många kvinnliga journalister har talat om näthatet men vem uppmärksammar vad unga tjejer går igenom?

Jag lever i en generation då du bryr dig men blir kallad jobbig, där alkohol är viktigare än kärlek och respekt, då tacksamhet visas med en kniv i ryggen, där lögner, rykten, skitsnack, svek och hat är en del av vår vardag, då tjejer skär sig efter att dom gjort ett stort misstag när dom skickat bilder på sig själva och bilderna sprids till varenda person i kretsen. Att någon skriver offentligt till någon annan på sociala medier om mig är inget jag bryr mig om, det händer hela tiden.  Den kretsen jag umgås i intresserar andra människor och dom vill veta i princip allt om oss. Det har sina för och nackdelar att vara en del av umgänget som är i centrum. Många skulle kanske bryta ihop om de såg att det stod massa skit om dem på nätet, för oss är det en del av vår vardag när folk chattar offentligt om oss och skriver ”hora”, ”orre”, ”maxad snorunge” och andra kränkande saker. För vuxna låter det antagligen hemskt med allt hat som vi ungdomar i dagens samhälle får utstå. När man börjar tänka efter så fattar till och med jag själv hur galet och absurt det här är, men man är så van och har bara bestämt sig för att vara hårdhudad och totalt skita i allt, ”de som inte gillar mig, de kan dra åt helvete”.

Mobbning har alltid funnits bland ungdomar. Dagens vuxna har säkert också gått igenom ett och annat under sina unga år, men nutidens mobbning har kommit till en helt annan nivå, och medan den gamla generationens vapen kanske var knytnävar, är nutidens värsta vapen mobilerna och internet. Vuxna debatterar och pratar mycket om hur jobbigt ungdomar har det av att de blir kallade fula ord på nätet men det är som sagt en del av vår vardag. Det är sårande och jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte alls tar åt mig. Det är inte kul att bli kallad hora, även om det kommer från anonyma ”småungar” som har tråkigt och vill få andra att känna sig dåliga.

Men debatten behöver utvecklas. Problemen tar inte slut vid näthatet. Näthatet kommer som sagt oftast från folk som man inte ens känner, man kan inte skylla sig själv för att folk inte gillar en. Men när man får hat på grund av något man själv har gjort blir det allvarligt på riktigt. Jag har en vän som skär sig regelbundet och har självmordstankar. Hon har skickat bilder till killar som hon tror hon kan lita på men som har skickat runt bilderna. När min väns andra vän sedan fick tag på en av underklädesbilderna medan de bråkade la hon upp den på sin Instagram och folk kom med kommentarer som ”haha, vilken hora” och ”tjejen har skämt ut sig totalt”. Det blev för mycket hat för henne och hon tog bort sin Instagram. Folk sparade bilden och det kommer nog bli svårt för henne att få bort ”orrestämpeln” på sig. En enda bild, och du får fullt med rykten om dig. Alla i skolan tittar snett, dina vänner blir besvikna, äcklade och snackar skit bakom din rygg och du fattar vilket stort misstag du har begått men det finns inget du kan göra för att ändra tillbaka allt. Bilden finns redan i mångas händer. Ditt liv blir förstört och du orkar inte bry dig om skolan eller vänner. Du tänker att du måste vara stark och klara dig igenom allt hat, men till slut bryter du bara ihop och börjar skära dig själv tills det blir en vana. Den här sortens hat uppstår av att du själv har gjort ett misstag, och då blir det ännu jobbigare.

Om någon skriver att jag är en orre så vet jag själv att jag inte är det och då bryr jag mig inte, men när någon skriver orre till en tjej som har skickat ”orrebilder”, så känner hon att det är sant. Sådant hat blir mycket jobbigare för unga tjejer. Sådant hat borde uppmärksammas mer i debatter, att problemet inte bara är hat, utan också varför hatet uppstår. Allt hat som jag har fått har bara gjort mig starkare. Men det gör det inte till OK. De som har blivit slagna under sin barndom har säkert blivit starkare av det också, men vi inför inte barnaga i Sverige bara för det.

Why leave…?

I was born in Sweden by parents with Kurdish background. I moved to Canada 15 years ago and met the love of my life. We have built a business, a family with two wonderful boys and are active members in our community, may it be work related or charity related. In short – we care. We like to accommodate and we thrive in knowing we’ve managed to contribute in one way or another.

So why in gods name would I just pack up and leave?

Because I can, thanks to my supportive family.

Because I have the strength to do so, thanks to my very blessed life.

Because I always end-up where I am needed.

Because I always go where I want to be…

For eight months headlines and news have been painfully cutting in to my soul. I was always effected and aware of the poverty, wars and injustices going on around the world and have constantly been raising awareness because we are all connected to one another, because we are all in fact ONE.

So this is why; with all that I have and all that I posses, because of all that I have been given from each and everyone that has crossed my path in life, family or acquaintance, friend or foe, I will now bring my entire life experience that has strengthened me where I need to be strong and weakened me where I need to be sensitive to try to give as much as I possibly can.

The biggest mistake we can do in life is to underestimate the power of oneself. The greater we believe we are, the more influence we’ll have and in turn the more changes we will accomplish. We are organs in this world just like every single one in our body is there for a reason and together we are strong, and if not, you can always be the appendix which medically has no good purpose however I believe it’s there to warn us when we take our life for granted.

And with that thought and the blessing and support of my loved ones, I have packed and I’m off , not knowing for how long but knowing I need to begin somewhere and that is to somehow, someway, aid my people, the close to 1,5 million displaced Kurdish people in South Kurdistan.

With LOVE,

Hivron

Föräldrarnas orimliga krav leder till utmattade lärare

Jag har arbetat som lärare i 11 år och efter att ha lämnat läraryrket fick jag jobb som handläggare på Försäkringskassan. Där fick jag insyn i många förskollärares och lärares sjukskrivningar. Den största orsaken till sjukskrivning var givetvis utmattning som många gånger ledde till depression och ångest. Bristen på lugn och ro i klassrummet och känslan av otillräcklighet är bidragande orsaker. Enligt SR (28 april 2014), som hänvisar till en sammanställning som Försäkringskassan har gjort, sjukskrivs lärare oftare med en psykisk diagnos än andra yrkesgrupper.

Det är inte förvånande att lärare ofta är sjukskrivna när man får höra att de blir hotade, tilltalade med grova ord och slagna av sina elever. För 12 år sedan blev jag hotad av en elev som talade om vad som skulle hända mig efter skolan när han fick en tillsägelse. Eleven var 1,90 m lång och jag med mina dryga 1,50 m blev så klart väldigt rädd! Jag gjorde ingen anmälan till polisen utan valde att tala med eleven stället. Det hela slutade lyckligt men tanken på hur det annars skulle kunna ha slutat skrämmer mig än idag.

DN skrev den 29 januari 2015 att lärare och rektorer drunknar i mail från arga föräldrar. En del föräldrar är missnöjda med verksamheten i allmänhet och andra har synpunkter på lektionsupplägg och betyg. Att svara på mail från föräldrarna kräver tid som istället borde ägnas åt till exempel lektionsplaneringar av god kvalité, bedömningar av arbeten samt uppföljningar av elevers kunskaper. Det är inte konstigt att lärarna lämnar sitt yrke när de inte hinner med sitt arbete för att de ska hinna läsa och svara på långa mail från arga föräldrar. Det föräldrarna borde inse är att deras orimliga krav på lärarnas tillgänglighet drabbar deras barn eftersom lärarna sjukskrivs och ersätts av obehöriga.

Jag är säker på att det fria skolvalet är en bidragande orsak till lärarnas ohållbara arbetssituation. För att inte förlora elever till andra skolor måste skolan upprätthålla ett gott rykte, vilket ställer orimliga krav på lärarnas engagemang. Det är viktigt att skolledning står bakom och visar sitt stöd för lärarna istället för att falla för föräldrarnas påtryckningar. Det är också minst lika viktigt att föräldrar litar på att lärarna är professionella och inte får dem att känna sig ifrågasatta och kränkta.

Läs gärna en utmärkt artikel om ämnet av Sakine Madon i gårdagens Expressen: http://www.expressen.se/ledare/sakine-madon/foraldrar-maste-sluta-trakassera-lararna/