Ingen vågar köra ut min mamma från kaféet!

Igår besökte jag min mamma som var i full färd med att förbereda inför dagens ramadanfirande. Ingen av oss har fastat denna månad. Hon, på grund av sjukdom, och jag, på grund av en utskällning från henne. När jag sade att jag funderade på att fasta gav hon mig en ilsken blick och sade: ”Är du galen? Vem fastar under en svensk sommar?! Vi betalar vår extra fitr (avgift) och så fastar vi i december när det är kortare dagar!”. Jag tolkade hennes utbrott som ett sätt att visa att hon bryr sig. Moderskärleken kommer trots allt före religionen! Det jag gillar med Islam är att det är en sådan flexibel religion.

Hursomhelst, berättade mamma om en intressant händelse som ägde rum under hennes vistelse i Diyabakir denna vår. Hon, min pappa, min bror och en manlig släkting var på rundvandring i staden. Den manlige släktingen vände sig till min bror och sade: ”Om det inte vore för din mamma skulle vi kunna sätta oss ned på det här kaféet och ta en kopp te.” Min mamma blev irriterad och sade: ”Vad spelar det för roll? Vågar ni inte gå in med en kvinna?”. Släktingen blev rädd för min tuffa mamma och sällskapet satte sig ned för att dricka te. Det dröjde inte länge förrän en tiggande äldre dam kom in. Min mamma såg att ingen av männen gav den tiggande kvinnan pengar. Mamma var den enda som gav henne pengar. Då skrek den tiggande kvinnan till männen: ”Om det hade varit en prostituerad kvinna framför er hade ni tömt era fickor på en gång!”. Den manlige släktingen vände sig till min mamma och tackade henne för att ha räddat deras ansikte. Min mammas svar till honom blev: ”Jag har inte räddat ert ansikte! Bara mitt!”

Min mamma har aldrig varit rädd för att säga vad hon tycker eller stå emot onda krafter. Inte ens skarpladdade vapen har hindrat henne från att försvara sina barn och skälla ut de turkiska soldater som omringade vårt hus i Kurdistan i slutet av 1970-talet. Ibland undrar jag varifrån hon har fått sitt mod och sin styrka. Kanske kommer styrkan från hennes tro? Trots att mamma är djupt troende har hon aldrig påtvingat oss att leva efter religionens alla påbud. Hennes Islam innebär att utföra goda gärningar.

När jag lämnade min mamma mitt i allt bestyr log jag vid tanken på hur det skulle vara om jag och min mamma gick in på ett kafé i Tensta, där män och kvinnor sitter åtskilda. Det skulle inte förvåna mig om min mamma, med sin stora sjal, satte sig ned mitt bland männen. Jag skulle vilja se den man som kommer fram till henne och säger att hon ska sitta på den andra sidan. Jag kan tänka mig att hennes svar skulle bli: ”Ta mig härifrån om ni vågar!”

Min mamma har varit med om många svårigheter i sitt liv och är mycket modig. Jag som har växt upp i Sverige är inte lika modig och blir faktiskt rädd när en grupp män kastar hatiska blickar mot mig.

Nu ska jag hem till min mamma och fira Ramadan med resten av släkten.

Glad Eid! / Ida we piroz be!