Att tillåta barn ha flera identiteter

Ikväll var jag på Newrozbrasan som tänds på Eggebygård den 20 mars varje år. Många kurder hade trotsat kylan för att fira nyårsafton och välkomna våren. Vi samlades runt eldfesten för att dansa och umgås. För kurderna har Newroz blivit en symbol för kampen för frihet och rättvisa men firandet är också ett sätt att lämna det gamla och välkomna det nya.

På vägen hem frågade jag min son vad han visste om Kurdistan varpå han svarade att Kurdistan betyder Newroz. Då insåg jag som förälder hur lite han visste om Kurdistan och hur komplicerat det är att uppfostra ett barn med två identiteter. Han är född i Sverige och har därmed rätt till en svensk identitet vilket jag inte har något emot. Därför är det viktigt att som förälder tillåta honom att ha flera identiteter.

Innan läggdags ville jag berätta om myten om Newroz och inledde med: ” Det var en gång…”

Be Sociable, Share!

2 reaktion på “Att tillåta barn ha flera identiteter

  1. Behöver egentligen inte vara så svårt, det är ju bara att dela med sig av allt du kan och vet, barn är ju nyfinka så det lär vara lätt att få med honom i din saga och alla berättelser du har. Sen kan det finnas saker som kan vara svåra att förklara, men lägg det på en rimlig nivå. Gör honom stolt att han är av flera världar, att han har en speciell bakgrund med sig, det gör honom ju bara speciell. Våra barn är ju också av fler världar, och vi har tur som har dem på ett dagis (i alla fall ett är kvar) där de uppmuntrar firandet av olika traditioner. De har dock inte infört det kurdiska nyåret än, men om man önskar det så är de öppna för det, de vill verkligen att barn ska få ta del av olika världar. Sen blir det ju ”bara” genom traditioner som kinesiska nyåret, St Patricks Day etc, men det ger dem ändå en större bild av världen än inget alls. Oj, skrev loss här märker jag, men som sagt, tror inte att det behöver vara så komplicerat. Sen att barnuppfostran i sig, oavsett olika identiteter, är komplicerad, det är ju en helt annan femma det. 6-årstrots är banne min inte att leka med ;-) .

    Och ja Ja, jag tror ofta att det är vi vuxna som komplicerar saker och ting. Vi har ju fler referenser att lägga in än ett barn. Men barn är ju bra på att ställa frågor och kan på så sätt ofta bygga sina egna bilder med hjälp av enkla svar. Det är härligt när de svävar ut i frågor och hur man märker hur de tänker och resonerar. Så okomplicerat. Rätt fascinerande. Naimi var i julas väldigt intresserad av Gud, hur jorden skapades och allt där emellan. Vi förklarade att det finns olika förklaringar och vi gav henne förklaringen om Big Bang och om hur Gud skapade världen. Sen kom det frågor och åter frågor och vi försökte svara så gott vi kunde. Och lyssnade på hennes teorier om saker och ting. Så intressant! Men det är också helt okej att säga att man faktiskt inte vet. Sen kan man försöka spåna fram ett svar tillsammans. Också väldigt intressant :-) . Och sen har vi pratat om olika gudar och religioner. Och där sammanfattade hon det hela med att hon tror på alla gudar :-) . Men som sagt, vi komplicerar nog en hel del, och ofta omedvetet :-) . Naimi bli 7 nu i maj så jag hoppas på ett lugnare år framöver ;-) . Vi får väl se! Ha det gott! Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>