Om evinbaksi

Jag kom till Sverige när jag var 5 år och växte upp i Tensta. Jag utbildade mig till grundskollärare och undervisade i 11 år. Just nu studerar jag till specialpedagog vid Stockholms universitet.

Expressens ledarsida har inte svikit förortens kvinnor!

På DN:s kultursida (5 december 2016) anklagar journalisten Mattias Hagberg bland annat Expressens politiska redaktör Anna Dahlberg att inte längre stå för liberala värderingar. Mattias Hagberg går så långt att han anklagar Expressens ledarsida för att vara högerpopulistisk. Jag läser regelbundet Expressens ledarsida eftersom den tar upp frågor som berör mig. Jag anser att Anna Dalberg står upp för demokratiska rättsprinciper och försvarar välfärdssamhället. Jag förstår inte hur hon kan anklagas för högerpopulism. Expressens ledare kan t ex handla om hur man ska minska kriminaliteten i de utsatta bostadsområdena eller hur skolan ska förbättras. De ägnar mycket utrymme åt hur man ska stå upp för de muslimska kvinnorna vars frihet begränsas av islamister. För mig som muslimsk kvinna, medveten om det mångkulturella samhällets stora utmaningar, är det hoppingivande att läsa journalister som Anna Dahlberg, Patrik Kronqvist, Sakine Madon och Ann-Charlotte Marteus. Jag har träffat riktiga vänstersossar som uppger att de mest intressanta diskussioner som pågår i Sverige numera förs på Expressens ledar- och kultursida!

Som socialdemokrat borde jag kanske strunta i den diskussion som nu pågår om vem som är mest liberal. Men de senaste två åren har jag reagerat över den väg DN har valt. När islamisten Mehmet Kaplan fick plats i den svenska regeringen kritiserades han för att jämföra jihadistresenärerna med svenskar som kämpade i finska vinterkriget. DN- journalisten Niklas Orrenius tillhörde en av de journalister som tidigt försvarade Kaplan. Om detta kan du läsa här: http://www.dn.se/nyheter/sverige/niklas-orrenius-hatet-mot-muslimer-forsvarar-kampen-mot-extremism/ . Senare när Kaplans kontakter med Milli Görus uppmärksammades av bland annat Patrik Kronqvist, var det DN- journalisten Emma Bouvin som trivialiserade historien via Twitter. Jag skrev ett blogginlägg om detta den 10 juni 2015: http://www.evinbaksi.se/varfor-sarbehandlas-mehmet-kaplan-av-journalister/

Hagberg anklagar också Expressens ledarsida för att inte skriva om jämställdhet längre. Har Hagberg missat alla de texter som Sakine Madon och Patrik Kronqvist skrivit under de senaste två åren om förtrycket mot kvinnor i förorten? Eller kan det vara så att Hagberg tycker att det förtryck som drabbar invandrarkvinnor inte är en jämställdhetsfråga?

Rekommenderar följande artiklar av ovannämnda journalister:

http://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/iskallt-kvinnosvek-av-vansterpartiet/

http://www.expressen.se/ledare/sakine-madon/vansterpartiet-sviker-hotade-forortskvinnor/

Låt människor fira vilka högtider de vill!

Min mamma är praktiserande muslim. Hon ber sina fem böner om dagen och tror att goda gärningar är det rättesnöre man ska leva efter som muslim. Men för min mamma finns saker som går före religionen: Kärleken till sina barn och barnbarn samt att anpassa sig till det samhälle som hon lever i. Som exempel kan nämnas hennes hysteri kring högtiderna jul och påsk. Inför varje jul ringer hon runt till sina barn och frågar var julen ska firas, vem som ska laga vilka rätter och vilka julklappar som ska inhandlas till barnbarnen. Om det råkar vara så att ett av barnen inte har köpt julgran går hon i taket! Till påsk köper föräldrarna påskägg till barnbarnen och anordnar påskäggsjakt. Ingen av oss har tidigare reflekterat över varför just min troende mamma tar sådana högtider och seder på så stort allvar.

Igår kunde man läsa att en muslimsk man i Skottland blivit mördad av islamister efter att ha skrivit ett inlägg i sociala medier där han önskar sin kära kristna nation glad påsk. Krafter som vill spela ut olika religioner mot varandra blir allt starkare i Sverige och resten av Europa.

För några dagar sedan läste jag på sociala medier hur islamister påstår att högtiden Newroz är haram. Newroz som firas för att välkomna våren är en viktig högtid i bland annat Iran och Afghanistan. För kurderna har Newrozfirandet förknippats med kampen om frihet och självständighet. Under min barndom var det förbjudet att fira Newroz i Turkiet men våra släktingar riskerade livet för att fira det. Jag har aldrig tänkt tanken att vår rätt att fira Newroz skulle bli ifrågasatt även i Sverige. Vi flydde Turkiets förtryck men nu ska vi utsättas för islamisternas förtryck i det fria och demokratiska Sverige.

Att fira högtider tillsammans med människor från andra delar av världen visar på tolerans och respekt. Min assyriska väninna berättade för mig att i Syrien brukade hennes släktingar besöka sina muslimska grannar på Ramadan och att grannarna i sin tur gjorde ett besök hos hennes släktingar under påskfirandet. Min mamma har samma uppfattning och brukar bjuda in sina svenska vänner på muslimska högtider. Det är precis ett sådant samhälle jag vill att Sverige ska vara!

Vi får aldrig tillåta extremister, vare sig de är muslimer, kristna, judar eller Sverigedemokrater, skapa motsättningar mellan grupper!

Jag önskar er alla en fortsatt trevlig Newroz och en glad påsk!

Varför gör inte den svenska regeringen tillräckligt för att förhindra att fler som Nadia Murad faller offer för IS?

- Jag är Yazidi från Sinjar. Jag levde ett enkelt liv med min mamma och mina syskon. Jag var student när IS attackerade oss. Alla vuxna män mördades. IS gav oss två val: antingen att konvertera till Islam eller att dö. De såg oss som avfällingar, sade Nadia Murad i sitt tal i ett seminarium på kvinnodagen som Utrikespolitiska Föreningen Stockholm anordnade om sexuellt våld som vapen i krig.

I augusti 2014 var Nadia Murad bland mer än 5 000 Yazidiska kvinnor och barn som togs tillfånga av Daesh i norra Irak. Hennes sex bröder och mor mördades i denna attack. Efter tre månaders fångenskap lyckades hon fly och har fått asyl i Tyskland där hon numera bor. Nadia Murad berättar:

- Efter att ha mördat männen förde de oss kvinnor till Mosul. Vi utdelades ut till olika män, även flickor i 9-årsåldern. Barnen fördes bort till träningsläger i Syrien för att utbildas till framtida terrorister. Där hjärntvättas de systematiskt. I Mosul kränkte de vår värdighet. IS gav bort oss som om vi vore ägodelar. Jag såg andra kvinnor säljas. Kvinnor som redan var gifta och hade 2-3 barn utsattes för våldtäkt. Det jag berättar nu har hänt mig och mer än 3400 kvinnor. Dessa är inte bara nummer. De är människor som er men de är också offer för IS.

Medan Nadia Murad berättar om sina upplevelser ser jag att hon tar djupa andetag inför varje mening. Hon är fokuserad på det manus som hon läser ifrån. När hon besvarar frågor från moderatorn och publiken darrar hennes röst och tårarna rinner. Det måste vara fruktansvärt jobbigt att gång på gång berätta det hon har upplevt. Frågan är om såren kan läkas när de ständigt rivs upp. Hon säger att det är svårt att berätta om sina upplevelser men framhåller att det är värre att inte tala om det. Hon vill öka medvetenheten om den svåra situationen för människorna i Irak och Syrien. I december vittnade hon inför FN: s säkerhetsråd i New York, och har nominerats till Nobels fredspris.

Nadia Murad uppger att anledningen till att hon inte kan hålla tyst om det som har drabbat henne och andra kvinnor är att hon hoppas att hennes berättelse ska nå många människor i maktpositioner. Omvärlden måste höra hennes viktiga budskap och det som har hänt får inte hända igen. Precis om Nadia Murad säger ska inga kvinnor behöva bli slavar och inga barn bli framtida terrorister.

Hennes budskap var tydligt: att skapa jämlikhet mellan män och kvinnor i hela världen, att kvinnor ska vara fria. De som kränker kvinnans rättigheter bör ställas inför rätta. Hela världen måste enas om att besegra IS! Hon vädjade till omvärlden:

- Jag ber er att inte glömma det som ni har hört idag och ta med er detta viktiga budskap.

På mötet befann sig även vår utrikesminister Margot Wallström och på frågan vad Sverige kan göra för att stötta kvinnor som Nadia Murad svarade utrikesministern att Sverige skickar expertishjälp till flyktinglägren. När jag lämnade seminariet hade jag många frågor som jag skulle vilja ha svar på: Hur arbetar Sverige för att förhindra att fler unga män låter sig värvas till jihadister som tar kvinnor till fånga för att hålla dem som slavar? Är regeringen beredd att stoppa allt offentligt ekonomiskt stöd till krafter som förhärligar jihadistresorna och den terror i islams namn som har förstört livet för tusentals kvinnor som Nadia Murad?

Är Margot Wallström trovärdig i sitt engagemang för mänskliga rättigheter?

Under de senaste dagarna har vår utrikesminister Margot Wallström varit i blåsväder angående en bostad som hon fått av Kommunal. Istället för att beklaga sig för att ha gjort fel går hon till hårt angrepp mot Annelie Norström för att ha ljugit för henne. Jag trodde inte att människor i den positionen kunde nedlåta sig till att göra sådana utfall. Men min besvikelse mot Margot Wallström som utrikesminister beror inte främst på bostadsaffären. De senaste veckorna har jag börjat tvivla på Margot Wallströms engagemang för mänskliga rättigheter. Visserligen har hon kritiserat Israel för övergrepp på det palestinska folkets mänskliga rättigheter. För detta har hon kritiserats hårt, och som jag ser det orättvist, av Israels högerregering.

Men när det kommer till Turkiet har vår utrikesminister inte med ett ord berört den senaste tidens oroande utveckling. Politiker som inte delar president Erdogans politiska uppfattning fängslas. Journalister hotas och arresteras. Den turkiska staten har trappat upp sitt systematiska våld mot kurderna. Akademiker som skrivit under ett upprop som kräver ett slut på våldsamheterna i sydöstra Turkiet anklagas för terroristproganda.

Trots Erdogans allt tydligare auktoritära styre och den uppenbara risken att han driver landet in i ett inbördeskrig följer Sverige okritiskt EU:s nya mjuka linje gentemot Turkiet – miljarder i bidrag mot att flyktingarna hålls borta från EU. Med andra ord används våra skattemedel till att låta Turkiet fortsätta döda sin befolkning och föra krig mot de styrkor som strider mot IS. Denna köpslagan om flyktingar är ovärdig och en skam för Europa!

Jag kan inte låta bli att undra om förklaringen till utrikesministerns och regeringens tystnad om Turkiet enbart är ”flyktingkrisen”. En bidragande orsak till att vår regering har en så välvillig inställning till Erdogans hårdnande politik skulle kunna vara att en av dess medlemmar, bostadsminister Mehmet Kaplan, har starka band till det sittande AKP-styret i Turkiet.

Häromdagen sade en väninna: ”Jag undrar om Sverige hade sett annorlunda ut om Anna Lindh hade levt idag…”. Jag är säker på att det hade gjort det, svarade jag. Hon var älskad och respekterad av folket och hon hade ryggrad! Idag saknar jag henne enormt mycket, för jag vet att hon hade fördömt Turkiets politik.

Här kan man läsa mitt blogginlägg om Anna Lindhs engagemang för kurdernas rättigheter: http://www.evinbaksi.se/anna-lindhs-engagemang-for-kurdernas-rattigheter/

Lärarnas höga arbetsbelastning är ingen myt!

I en debattartikel skriven av lärarstudenten Jessica Schedvin i Expressen (30 december 2015) presenteras en rad sk myter om den svenska skolan. Bland annat menar hon att det är en myt att lärarna inte har tid att förbereda sin undervisning och att gnälla över sin arbetssituation är ett aktivt val från lärarnas sida. Baserat på våra erfarenheter från läraryrket anser vi att lärarstudenten raljerar över ett verkligt problem.

Lärarförbundet lät Novus göra en mätning 2014 där lärarna angav de viktigaste åtgärderna för att höja resultaten i skolan. Tid att planera lektioner, mer resurser till särskilt stöd och höjda löner prioriterades.

En prognos från Skolverket (15 juni 2015) visar behovet av att rekrytera 70 000 lärare, fritidspedagoger och förskollärare de närmaste fem åren. Samtidigt visar en undersökning publicerad i Skolvärlden (10 december 2015) att tre av fyra lärare funderar på att lämna yrket. Precis som lärarstudenten beskriver lärarna att de tycker om sitt yrke, men att arbetsbelastningen är för hög. Den höga arbetsbelastningen leder också till att alltfler lärare blir utbrända och sjukskriver sig, visar nya nya siffror från Försäkringskassan. Att i detta läge påstå att lärare hellre gnäller i fikarummet än planerar sina lektioner är en skymf mot alla duktiga lärare som kämpar i våra skolor.

När en lärare har 10 minuter mellan lektionerna går denna tid åt till att plocka ihop efter lektionen samt förbereda inför nästa. Den tid utöver lektionerna är ofta uppsplittrade i 20-30 minuters pass vilket gör det svårt att få möjlighet till en sammanhängande planeringstid. Ibland försvinner planeringstiden p g a att man måste vikariera då skolan inte har råd att ta in vikarier eller när vikarier inte finns att tillgå.

Att samtala med sina kollegor är viktigt, detsamma som att trivas på sin arbetsplats. I fikarummet pågår ofta informella samtal om skolfrågor och elever, men vi lärare, precis som alla andra yrkesgrupper behöver få prata med kollegor om jobbiga saker i vårt yrke.

När det kommer till resurser så är vi överens med skribenten om att skolan saknar resurser, men inga resurser räcker till om vi inte får göra det vi är utbildade för, nämligen att undervisa och att arbeta med lärande. Och för att kunna bedriva en god undervisning och bemöta varje elevs behov kräver tid, något som är en bristvara i dagens skola!

Jessica Sandin, utbildad grundskollärare och specialpedagog

Evin Baksi, utbildad grundskollärare och specialpedagog

”Tack för att du trodde på mig!”

I jakten på ett viktigt dokument hittade jag ett fint kort som en elev hade ritat och skrivit till mig när hon gick ut nian. Hon skrev: ”Tack för de här 4 åren tillsammans, tack för att du funnits där för mig och att du alltid har trott på mig. Det värmer. Du gjorde så att jag orkade med skolan och allt plugg, jag uppskattar det mer än mitt hjärta. Kommer att sakna dig. Du är en underbar person, hoppas du får det bra. Tack för allt! Tack för att du trodde på mig!” Det som berörde mig mest var att hon tackade mig för att jag trodde på henne. Och det tycks ha varit viktigast för henne eftersom hon nämnt det två gånger.

Att tro på elevernas förmåga att prestera kan verka självklart men hur ser det ut i verkligheten? I skolinspektionens rapport (2010:148) framgår att över hälften av de granskade skolorna har för låga förväntningar på eleverna. I skolor där förväntningarna är låga anges krävande klasser och bristande motivation hos eleverna som orsaker. Med andra ord läggs problemen på eleverna och inte på hur lärarna kan anpassa sin undervisning efter elevernas behov och förutsättningar. Enligt Andreas Schleicher, OECD:s utbildningschef, är höga förväntningar på eleverna viktigast av allt för att kunna prestera väl i ett ämne. ”Man måste visa att man förväntar sig att alla elever, oavsett socioekonomisk bakgrund, kan gör bra ifrån sig”, säger han till Skolvärlden (18 februari 2014).

Skolan ger barnen en utbildning som behövs för ett framtida arbete. Därför är det så viktigt att alla barn i skolan oavsett kön, etnicitet eller social bakgrund, ska ha samma möjlighet att utveckla sina kunskaper och uppnå goda resultat. Att tro på elevernas möjligheter medför att eleverna känner sig respekterade och accepterade vilket i sin tur leder till att de utvecklar sina förmågor och en tro på sig själva.

”Tack för att du trodde på mig!” är ord som ekar fint i mina öron och är ett budskap som jag kommer att ta med mig i min framtida roll som specialpedagog!

Hoppas inte min son måste fly från sitt hemland Sverige!

Idag är det 35 år sedan jag, mina fyra syskon, min mamma och farbror kom till Sverige som flyktingar. Det regnade den dagen precis som det gör idag. Jag minns den dagen mycket väl. Jag var fem år gammal och tyckte att det var spännande att åka flygplan. När vi landade mötte min pappa och farbror Mahmut oss. Vi kom till en 4:a i Tensta och slogs av de grön-röd-gula överkasten som pappa hade införskaffat oss. Det var de kurdiska färgerna!

De första 10 åren i Sverige kallade min mamma den 5:e augusti för ”sorgens dag” eftersom vi hade tvingats lämna vårt hem. Idag tänker jag på den tid som följde kort efter vår ankomst, då vi nåddes av den ena sorgliga nyheten efter den andra: Militärkuppen i Turkiet den 12 september 1980, då tusentals människor fängslades på grund av sina åsikter. Samma år mördades min faster Necla i staden Qamisli i Syrien när hon var på flykt till Sverige. Olof Palme mördades 1987 och häxjakten på kurderna drabbade oss hårt. I skolan kallades vi terrorister. 1988 gasades 5000 människor ihjäl i den kurdiska staden Halabja av Saddams styrkor. Under Gulfkriget 1991 tvingades mellan en- två miljoner kurder på flykt. I Turkiet pågick inbördeskriget som värst under 1990-talet. Och så vidare, och så vidare. På håll har vi följt utvecklingen och blivit lika bestörta varje gång. Under hela min uppväxt har jag haft ena foten på Sergels torg och bland annat skanderat ”Turkiska armén ut ur Kurdistan”, Saddam fascist mördare!” och ”Kurdistan, Kurdistan solidaritet!”.

Historien upprepar sig. Kurder i Syrien och Irak har drivits på flykt av IS. Och återigen ser vi hur kurderna, som tappert stridit mot IS, sviks av väst! Och återigen står jag på Sergels torg så fort demonstrationer anordnas. Nu är det andra ord som skanderas: ”Stoppa IS!”. Frågan är vilka andra ord som ska skanderas i framtiden? För det känns som att det inte finns ett slut på eländet…

När jag talar om för min son att det idag är exakt 35 år i sedan vi flydde till Sverige frågar han om vi kan fira det. ”Självklart ska vi fira att vi fick komma till ditt hemland Sverige”, säger jag till min son. Jag kan inte låta bli att säga till honom att han ska vara glad över att vara född i ett fritt och demokratiskt land där alla kan tala sitt språk utan att fängslas. Vidare berättar jag om hur underbart det var att fritt få lyssna på kurdisk musik när vi kom till Sverige. Min farfar var stolt över att hans barn och barnbarn hade hamnat i Olof Palmes land och då behövde han inte oroa sig för dem. För farfar symboliserade Olof Palme friheten och freden.

Det jag tänker på men inte vill berätta för min son är att vi idag har ett politiskt klimat i Sverige där ca 13% har röstat på Sverigedemokraterna. Hur kan det land som räddade oss från förtryck och förföljelse ha ett främlingsfientligt parti i riksdagen? Med tanke på hur Sverigedemokraterna växer som parti hoppas jag att min son aldrig någonsin behöver lämna sitt hemland Sverige på grund av sin religiösa eller etniska bakgrund!

Ingen vågar köra ut min mamma från kaféet!

Igår besökte jag min mamma som var i full färd med att förbereda inför dagens ramadanfirande. Ingen av oss har fastat denna månad. Hon, på grund av sjukdom, och jag, på grund av en utskällning från henne. När jag sade att jag funderade på att fasta gav hon mig en ilsken blick och sade: ”Är du galen? Vem fastar under en svensk sommar?! Vi betalar vår extra fitr (avgift) och så fastar vi i december när det är kortare dagar!”. Jag tolkade hennes utbrott som ett sätt att visa att hon bryr sig. Moderskärleken kommer trots allt före religionen! Det jag gillar med Islam är att det är en sådan flexibel religion.

Hursomhelst, berättade mamma om en intressant händelse som ägde rum under hennes vistelse i Diyabakir denna vår. Hon, min pappa, min bror och en manlig släkting var på rundvandring i staden. Den manlige släktingen vände sig till min bror och sade: ”Om det inte vore för din mamma skulle vi kunna sätta oss ned på det här kaféet och ta en kopp te.” Min mamma blev irriterad och sade: ”Vad spelar det för roll? Vågar ni inte gå in med en kvinna?”. Släktingen blev rädd för min tuffa mamma och sällskapet satte sig ned för att dricka te. Det dröjde inte länge förrän en tiggande äldre dam kom in. Min mamma såg att ingen av männen gav den tiggande kvinnan pengar. Mamma var den enda som gav henne pengar. Då skrek den tiggande kvinnan till männen: ”Om det hade varit en prostituerad kvinna framför er hade ni tömt era fickor på en gång!”. Den manlige släktingen vände sig till min mamma och tackade henne för att ha räddat deras ansikte. Min mammas svar till honom blev: ”Jag har inte räddat ert ansikte! Bara mitt!”

Min mamma har aldrig varit rädd för att säga vad hon tycker eller stå emot onda krafter. Inte ens skarpladdade vapen har hindrat henne från att försvara sina barn och skälla ut de turkiska soldater som omringade vårt hus i Kurdistan i slutet av 1970-talet. Ibland undrar jag varifrån hon har fått sitt mod och sin styrka. Kanske kommer styrkan från hennes tro? Trots att mamma är djupt troende har hon aldrig påtvingat oss att leva efter religionens alla påbud. Hennes Islam innebär att utföra goda gärningar.

När jag lämnade min mamma mitt i allt bestyr log jag vid tanken på hur det skulle vara om jag och min mamma gick in på ett kafé i Tensta, där män och kvinnor sitter åtskilda. Det skulle inte förvåna mig om min mamma, med sin stora sjal, satte sig ned mitt bland männen. Jag skulle vilja se den man som kommer fram till henne och säger att hon ska sitta på den andra sidan. Jag kan tänka mig att hennes svar skulle bli: ”Ta mig härifrån om ni vågar!”

Min mamma har varit med om många svårigheter i sitt liv och är mycket modig. Jag som har växt upp i Sverige är inte lika modig och blir faktiskt rädd när en grupp män kastar hatiska blickar mot mig.

Nu ska jag hem till min mamma och fira Ramadan med resten av släkten.

Glad Eid! / Ida we piroz be!

Kortare sommarlov löser inte skolproblemen, höj lärarlönerna!

Moderaterna har lanserat ett förslag om att införa ett system med tre terminer samtidigt som man vill korta ned sommarlovet. Man vill också utöka undervisningstimmarna. Man hänvisar till andra länders skolsystem där det fungerar. Men skolsystemen i sin helhet skiljer sig mellan olika länder och man kan inte ta en bit av helheten för att motivera sitt förslag. Som vanligt när politiker presenterar förslag tillfrågas inte de närmast berörda, lärare och elever, om vad de tycker.

För att ta reda på vad lärare tycker om Moderaternas senaste utspel kontaktade jag mina före detta lärarkollegor, studiekamrater och vänner. En del lärare var helt emot förslaget och menade att som arbetstrycket ser ut idag behövs det långa sommarlovet för att varva ned, medan andra tyckte att det var en bra idé att ha tre terminer eftersom det var svårt för föräldrarna att ordna barntillsynen under den långa ledigheten och att tanken med utökade undervisningstimmar var god. Man menade också att det fanns elever som kände stor ångest inför sommarloven och att för elever med dåliga förhållanden hemma kan sommarlovet bli för långt. Däremot var lärarna helt emot att tvingas sätta betyg i tre terminer.

Personligen tror jag att det långa sommarlovet har stor attraktionskraft för de studenter som ska välja utbildning. Det kan också vara riskabelt att genomföra en så stor förändring under en period när det råder akut lärarbrist. Enligt en prognos som Skolverket har tagit fram på uppdrag av regeringen måste 70 000 heltidslärare rekryteras de kommande fem åren. Om syftet är att utöka undervisningstimmar finns det en enklare lösning, nämligen att utöka skoldagarna med minst en timme. Barn i 8-9-års-åldern går väldigt korta dagar. Om problemet ligger i att barn saknar tillsyn och vettig sysselsättning under ett långt sommarlov och därför passiviseras framför datorn, borde kommunerna kunna erbjuda aktiviteter för barn under sommarloven.

Intrycket från min lilla ”lärarenkät” är att lärare ser både fördelar och nackdelar med moderaternas förslag, även om jag själv lutar åt uppfattningen att nackdelarna överväger. Kortare sommarlov kan nu läggas till den stora spretiga bukett av förslag till bättre skola som partierna plockat ihop under de senast åren. Men även om partierna drar i väg åt många olika håll så har förslagen ett gemensamt: de kommer sällan fram till problemets kärna – de låga lärarlönerna. Om skolan ska bli bättre måste vi kunna locka fler till läraryrket. Detta kan endast göras om kommunerna och skolledningarna pressas till att erbjuda rejäla löneökningar!

Varför särbehandlas Mehmet Kaplan av journalister?

Söndagens valresultat i Turkiet har nog inte undgått någon. Erdogans parti AKP förlorade sin dominans i parlamentet, vilket talar sitt tydliga språk. Människorna har tröttnat på Erdogan och hans försök att islamisera Turkiet och vill leva i ett demokratiskt och sekulärt land. Samtidigt som jag gläds över dessa nyheter blir jag frustrerad över att se hur Sverige stärker islamisternas positioner. Inte nog med alla bidrag som ges till islamistiska organisationer, de har till och med lyckas få in islamisten Mehmet Kaplan i regeringen. Jag ska ge några skäl till varför jag anser att han är olämplig som minister.

Kaplan satt flera år i styrelsen för Charta som bildades 2008, en organisation som har försvarat varenda terrorist som finns, däribland Al Qaidas andre man i Irak. Moassam Begg och Asim Qureshi är grundare av Cage UK och organisationen har bjudits in till Sverige av Kaplans vänner i Charta. Under ett möte har Asim Qureshi uppmanat till jihad mot västerlänningar i Irak och Afghanistan. Läs mer om Cage UK här: www.expressen.se/debatt/cage-uk-forsvarar-terrorister/

Charta har ett gott samarbete med Cage UK där den ökände antisemiten Yvonne Ridley är en viktig person. Att Kaplan inte känner till Ridleys antisemitiska åsikter är därför otänkbart. Trots det bjöd Mehmet Kaplan Yvonne Ridley till Sveriges Riksdag där hon höll ett tal på ett seminarium som arrangerades av Miljöpartiet. Detta var ett sätt att legitimera Ridleys åsikter så att hon i andra sammanhang kan framstå som en seriös debattör. Kaplan bemötte sedan medias kritik mot mötet med att han hade brustit i bakgrundskontroll. Ingen journalist ställde den kritiska frågan om det är möjligt att inte känna till Ridley när man sitter i styrelsen för organisationen Charta.

Den 20 maj i år framkom att imamen Ali Berzengi, som dömdes för terroristbrott 2005, återigen får anmälningsplikt hos polisen. Mehmet Kaplan var som styrelseledamot i Charta den som drev på att Ali Berzengi skulle benådas och få permanent uppehållstillstånd. Idag vägrar han att uttala sig om ämnet.

När Kaplans samröre med Milli Görus uppmärksammades twittrade DN-journalisten Emma Bouvin, den 26/10 2014 ”Har pratat med Mehmet Kaplan om en video + spekulationer som spritts i helgen. Kommer inte skriva nån artikel, för det finns ingen nyhet”. Efter en stund twittrar hon igen ”Kaplan tyckte det var kul att se videon, han visste inte att den fanns. Den är från ett koranläsningsseminarium i Stockholm förra året”. När jag först läste twittren trodde jag att Emma Bouvin var Mehmet Kaplans sekreterare, men blev upplyst av en vän om att hon var journalist. Jag anser att det är märkligt att Kaplan som vägrar ställa upp för intervjuer plötsligt har tid att tala med Emma Bouvin en söndag kväll.

Emma Bouvin ansåg alltså att Kaplans kopplingar till Milli Görus, som är en islamistisk organisation, inte hade något nyhetsvärde. Men denna organisation arbetar för att muslimer i Europa ska leva efter strikt islamistiska moralregler och hålla avstånd till de samhällen där de lever. Milli Görus grundare var Necmettin Erbakan som i en intervju i tidningen Die Welt den 8/11-2010 sade att ”EU var en del av den sionistiska världsordningen”. Vidare säger han i intervjun att ”Judar har styrt världen i 5700 år. Det är ett styre som bygger på orättvisa, grymhet och våld. De har en stark tro, en religion, som säger dem att de ska styra världen”. Det förvånar mig att Kaplan inte tycker att det är något konstigt att ha kopplingar till den organisationen. Ännu mer anmärkningsvärt är att en journalist på DN anser att det inte har något nyhetsvärde.

Kaplan deltar inte i TV- debatter och vägrar svara på frågor om sina kontakter med islamister och terrorister. Men varför kommer han undan så lätt?  Är verkligen journalister så okunniga och slappa att de inte orkar ta reda på mer? Vad hindrar dem att granska Kaplan? Särbehandlar journalisterna honom bara för att han är muslim och är därmed rädda för att bli utpekade som islamofober? Jag ser ingen rimlig anledning. I Sverige måste vi ha en sansad debatt om islamiseringen. Annars finns risken att ytterligheter som Sverigedemokrater och islamister tar över debatten. Journalister har ett ansvar att förhindra detta och lyfta fram demokratiska muslimer som bekämpar både islamofober och islamister!

Här kan man läsa mer om Mehmet Kaplan och den krets som omger honom:

http://www.dagenssamhalle.se/debatt/kretsen-bakom-kaplan-foerringar-terrorism-11456