Malalas jihad för utbildning

För ett år sedan när Malala befann sig på sjukhuset i Birmingham fick hon ta emot kort och meddelanden från hela världen. I Sverige sände Lilla Aktuellt ett inslag där barn på olika skolor och förskolor hade ritat fina teckningar till Malala efter att hon opererats. Just då hade min son också opererats och sade: ”Titta vad många fina teckningar Malala har fått. När jag opererades fick jag inte ett enda kort eller teckning.” Detta talade jag om för min syster som såg till att min son fick massor av vykort från alla hennes vänner. Då var han riktigt nöjd!

Då visste vi inte så mycket om Malala annat än att hon kämpade för flickors rätt att gå i skolan och därför blivit skjuten av talibaner. För ett par veckor sedan gästade Malala Skavlan och både jag och min man blev tagna av hennes berättelse. Vilken modig tjej! Speciellt roligt var det när hon jämförde talibanernas jihad med sin egen. Hon syftade då på hennes kamp för flickors rätt till utbildning. För att vara så ung var hon häpnadsväckande klok och vältalig. Efter programmet köpte jag hennes bok ”Jag är Malala”.

Strax innan Malala föddes hade talibanerna som leddes av en enögd mulla tagit sig över landet och bränt flickskolorna. De tvingade männen att odla långa skägg och kvinnorna att bära burka. ”Vi var inga stora anhängare av talibanerna, eftersom vi hade hört att de hade förstört flickskolor och sprängt sina jättelika Buddhastatyer i luften. ”

Endast 11 år gammal gav Malala intervjuer och hon blev erbjuden att blogga för BBC. Hon ville att människor skulle få veta vad som hände. ”Vi har rätt till utbildning, sa jag. Precis som vi har rätt att sjunga. Islam har gett oss den rätten och säger att alla pojkar och flickor borde gå i skolan.”

Malala hade under den här tiden belönats med en rad utmärkelser och priser för sitt mod att uttala sig om flickors rätt till undervisning. Hon och andra flickor hade trotsat talibanernas påbud och fortsatt att gå i skolan i hemlighet. Malala blev känd både nationellt och internationellt men blev samtidigt en måltavla för talibanerna. Trots många hot vägrade familjen låta sig skrämmas till tystnad och stannade kvar i sitt hemland.

I boken ”Jag är Malala” känner jag igen i mycket. Både min och Malalas farfar var imamer som betonade vikten av utbildning. Skillnaden var att min farfar lät även sina döttrar utbilda sig. Våra pappor är utbildade lärare, vi är båda födda på en skola och har varit tvungna att lämna våra hemländer på grund av förföljelse och förtryck.

För att förstå vilken kamp muslimer för mot talibaner och andra fundamentalister måste man läsa Malalas bok. Den borde köpas in som klassuppsättning på varje skola och användas som diskussionsunderlag då ämnen som Islam, Pakistans historia, extremism och förtryck behandlas. Malala har så rätt när hon säger att utbildning är det bästa vapnet mot extremism!

Människor har i alla tider sökt ett liv i frihet

Igår läste jag i Svenska Dagbladet att SSU kritiserat Stefan Löfven för att ha sagt att det inte ska vara möjligt att söka asyl på svenska ambassader utomlands. SSU menar att det måste finnas legala vägar att ta sig in i EU och att flyktingar ska behandlas som människor och inte som kriminella. Det är starkt av SSU att gå emot partiledningen och engagera sig i flyktingpolitiken.

Under de långa resorna till och från jobbet i Södertälje läste jag boken ”Utvandrarna” av Vilhelm Moberg. Boken skildrar en familjs dröm om ett bättre liv på 1850-talet och deras utvandring till Amerika. Då livet är hårt för många i Sverige och jorden mager är svältkatastrofen nära.

”Till Nya världen flyttade alla de, som i hemlandet var arma och betryckta, alla de som i sina hemorter var pinade och plågade, fattiga och bedrövade, jagade och förtvivlade och olyckliga.”

Under mitten av 1840-talet började utvandringen från Sverige till Amerika. Fram till 1930-talet hade 1,3 miljoner svenskar flyttat till Amerika för att söka sig till en bättre tillvaro.

Författaren gör en mycket realistisk skildring av de svåra förhållandena på fartyget som seglade till Amerika. Passagerarna drabbades av sjösjukan och andra sjukdomar och en del dog på vägen. Mina tankar gick just då till alla de som sätter sina liv i fara när de färdas med fullastade båtar över Medelhavet. Bara i år har över 30 000 flyktingar nått Italien via Medelhavet. Dessa flyktingar drömmer också om en bättre tillvaro. Ett liv i frihet, ett liv fri från fattigdom och misär, ett liv i en ny värld där man tar emot ”förtvivlade och olyckliga”. Men alltför många kommer aldrig fram utan hamnar i havets botten. I torsdags anlände en båt med ca 500 migranter till ön Lampedusa utanför Italiens kust. Endast 155 personer har överlevt.

Med tanke på alla de miljoner människor som på 1800-talet utvandrade från Europa till friheten i den Nya världen borde vi ha större förståelse för de flyktingar som idag flyr från krig och förtryck till Europa. Men tvärtom, rasistiska vindar blåser över Europa. I stället för att räcka ut en hjälpande hand gör vi allt för att hålla människor härifrån.

Följande citat uttrycker det mottagandet som borde finnas för dagens flyktingar.

”Men hur eländiga och klena de än såg ut, och hur fattiga de än var, så tog Nordamerika emot dem.”

Jag önskar att vi kunde säga detsamma om dagens Europa.

”I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra” av Pontus Herin

Alla talar så fint om det mångkulturella samhället men det är få väletablerade personer som kommer på tanken att flytta till ett område som Tensta. En av de som gjorde det var Pontus Herin som skrev boken ”I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra”.

Tyvärr hann jag inte läsa den när den kom ut men den har legat bland de böcker jag måste läsa. Jag är glad att jag läste den några år senare eftersom den är mer aktuell än någonsin med tanke på den debatt som varit om segregation och islamism i Sverige.

”Hur kan man vara stolt över ett ställe när folk alltid frågar: Hur kan du bo där?” Den frågan får nog varje Tenstabo vilket resulterar i att så fort man får rätt förutsättningar flyttar man från området. Då är det inga nya svenska familjer som flyttar in utan nyanlända flyktingar.

När jag undervisade som lärare hade jag elever som kom från Tensta. När andra barn i klassrummet fick höra var de kom ifrån blev barnen från Tensta utskrattade. Jag brukade ingripa genom att säga att jag själv kom från Tensta. Jag talade om att man skulle vara stolt över sitt bostadsområde och att ingen hade rätt att döma en. Barnen från Tensta blev riktigt stolta i det ögonblicket!

I Djursholm är förutsättningarna annorlunda. Ungdomarna vet att de kan lyckas och har i många fall redan från början rätt kontaktnät.

Jag känner igen mig i allt som Pontus Herin skildrar, inte bara det geografiska utan även det sociala. Den värmen som finns i Tensta får man leta efter i andra områden. När man besöker olika parklekar ser man många barn leka till sent på kvällarna. Kvinnorna sitter tillsammans på bänkarna och äter medhavd mat. Männen däremot lyser med sin frånvaro. De sitter oftast tillsammans i någon förening och diskuterar politik, gärna hemlandets.

I sin bok är Pontus Herin öppenhjärtig och ärlig. Man får ta del av hans tankar och känslor som han förmedlar med värme och som han inte räds uttrycka. Det är nog det som gör att man lätt kommer in i boken och med spänning vill veta hur det ska gå för Pontus Herin och hans familj. För alla de som vill veta mer om segregationen i Sverige kan jag inte komma på en bättre bok.

”Stjärnlösa nätter” av Arkan Asaad

Jag har precis läst ut boken ”Stjärnlösa nätter” av Arkan Asaad. Den handlar om den 19-årig Amar som under en resa till Kurdistan blir pressad till att gifta sig med sin kusin, Amina. I boken skildrar författaren bland annat konflikten mellan far och son och om rätten till att välja sitt liv. Ska Amar tillmötesgå sin pappa eller ska han svika honom och dra vanära över hela sin familj? Det är val som Amar tvingas stå inför.

Mycket av det Arkan Asaad skildrar känner jag igen. När jag tillsammans med andra medlemmar i SSU-Tensta drev ett café på helgerna hörde jag många historier om hur unga män blev bortgifta av sina familjer. En del hade redan flickvänner här i Sverige men föräldrarna ansåg inte att flickorna var ”fina” nog. Jag undrar idag hur det har gått för dessa unga män. Lever de kvar i äktenskapet? Är de lyckliga? Har de brutit upp och valt att gå sina egna liv? Det krävs mod och styrka att bryta mot traditioner och för många det är ingen självklarhet när de ställs inför valet att tillhöra familjen eller bli utelämnad.

Jag rekommenderar boken ”Stjärnlösa nätter” till alla som vill läsa en riktigt gripande bok och till de som vill få en fördjupad kunskap om hedersproblematik. Denna gång ur en ung mans synvinkel.

Rekommenderar boken ”Tillsammans- i lust eller blomstring?” av Dan Andersson

Tillsammans - i lust eller blomstring?Jag känner mig trött nu som har varit på flera kalas den här veckan. På stora kalas får man sällan tillfälle att djupare diskutera samhällsfrågor. När några av gästerna förstod att jag var en lärare som hade sagt upp sig kom diskussionen självklart att handla om skolan. Då berättade jag om ett seminarium på LO-huset som jag varit på. Där presenterades Dan Anderssons bok ”Tillsammans- i lust eller blomstring?”. Ett helt kapitel handlar om skolan där författaren diskuterar lärarrollens försvagning, kommunaliseringen, likvärdigheten mellan skolor, progressivismen eller flumskolan, fler elever med utländsk anknytning, friskolor samt skolans resurser. Alla dessa är kandidater till förklaringar av skolans problem.

Med kommunaliseringen ändrades lärarrollen och lärarnas arbetstid ökade. Samtidigt sjönk lönerna jämfört med andra yrkesgrupper med likvärdig utbildning. Det resulterade i att lärarnas status sjönk och lärarrollen försvagades. Genom att arbeta i arbetslag kunde man sänka kostnaderna då lärarna kunde vara varandras vikarier. Jag har arbetat på en skola där vi blev tvungna att vikariera för den lärare som blev sjuk eller vars barn var sjuk. Det skapade frustration bland lärarna eftersom deras planeringstid försvann.

Skolan har blivit en marknad där kunden alltid ska få rätt. ”Lärarna lyssnar på rektorns krav på skolans konkurrenskraft. De lyssnar på elevernas krav: på efterfrågan och samverkar med eleverna” menar Dan Andersson.

”Skolpengen innebär att läraren blir underordnad föräldrarna och deras krav. En konflikt med föräldern kan leda till att skolan förlorar i rykte varför läraren viker undan. Läraren tillfredsställer föräldrarna i stället för att följa sina egna yrkesmässiga normer” skriver Dan Andersson.

Enligt den före detta chefen för Skolverket Per Tullberg var kunskapsnivån i den svenska skolan som högst vid 1990-talets mitt, d.v.s. innan de stora reformerna trädde i kraft. Elevernas läsförståelse och kunskaper i matematik jämfört med omvärlden har försämrats. I de kommuner där man skar ner på resurserna försämrades betygen särskilt för pojkar. Studier visar att storleken på klassen i grundskolan har betydelse för elevers skolresultat.

Elever som är födda utomlands klarar sig idag sämre jämfört med år 1998. Elever födda i Sverige med utländsk bakgrund klarar sig inte sämre än de födda i Sverige med svensk bakgrund. Föräldrarnas livsvillkor och inkomst har betydelse för elevernas utveckling i skolan.

Studier visar att mer sammanhållna skolsystem både ger högre prestationer och mer likvärdiga resultat. Decentralisering bidrar till sämre resultat. Införande av friskolor är inte huvudförklaring till de sämre skolresultaten. Eleverna där presterar inte sämre.

Gästerna på kalaset var alla samhällsengagerade och var förvånade över att de inte hade hört talas om Dan Anderssons bok nu när skolfrågorna är så aktuella i debatten. Det visar bara på att seriösa böcker och seminarium inte får plats i medierna.

 

Vanliga nätmyter om invandrare

Blir så trött på alla dessa fördomar som sprids om invandrare, särskilt på internet. T.ex. att ” Sverige är på väg att bli ett muslimskt land” och ”Invandringen har lett till en våg av kriminalitet”. Därför rekommenderar jag denna hemsida där man har samlat några av de vanligaste myterna och fördomarna och besvarar dem med fakta.

http://www.regeringen.se/sb/d/2279/a/181576