Lunch med Lisbeth Palme

Häromdagen var Lisbeth Palme och jag bjudna på lunch hos min syster. Det är inte första gången jag har träffat Lisbeth Palme men tidigare har det alltid varit i formella sammanhang. Som när vi träffades på Habitatkonferensen 1996 i Istanbul, Lisbeth som ordförande för svenska UNICEF och jag i egenskap av ordförande för Kurdiska Ungdomsförbundet. Inför Habitatkonferensen i Istanbul hade Lisbeth Palme kritiserat Turkiet för att sätta barn i fängelse. Det väckte starka reaktioner eftersom Turkiet var värd för konferensen och man ville inte kännas vid det faktum att många barn faktiskt satt i fängelse. På lunchen fick jag höra hela hennes version och man kan inte låta bli att beundra en så modig kvinna. Den bild jag hade av Lisbeth från medierna och de officiella sammanhangen är en mycket bestämd och tuff kvinna. Därför blev jag så förvånad när jag fick se den roliga sidan av Lisbeth som har en sådan distans till allt. Lisbeths engagemang i jämställdhetsfrågor förklarar nog varför Olof Palme drev de frågorna som statsminister.

Sverige är ett fantastiskt land brukade min farfar säga. De har riktig demokrati och alla får bra sjukvård oavsett vad de tjänar. Allt detta påstod min farfar var Olof Palmes förtjänst. Dessutom brukade han säga att Olof Palme var enda riktigt modiga karln i världen som vågade sätta sig upp mot USA och Sovjet. Hur många skulle ha mod att göra det? Farfar besökte Sverige både i valrörelsen 1982 och 1985 och fick skaka hand med Palme under valmöten i Tensta. Då var han så stolt och hävdade att han förde tur med sig eftersom Palme vann båda valen. Mycket har förändrats i Sverige och sjukvården har försämrats till den grad att de som har råd köper bättre vård.

Under hela lunchen med Lisbeth tänkte jag på min farfar och hur stolt han skulle ha blivit om han fick veta att Lisbeth Palme sitter hemma hos hans barnbarn och äter lunch.

Efter dokumentären om Palme har jag träffat så många människor som säger att de saknar en ledare som Olof Palme som vågar stå för sina värderingar och säga ifrån på skarpen.

”Dålig stämning” av och med Özz

Jag och min väninna, Fia, bestämde oss för att gå och se ”Dålig stämning” av och med Özz. För fullsatt publik bjöd han på skratt men också tårar. Med ett välskrivet manus vågade han vara personlig och lyckades leverera en och annan tankeställare. Kungen, den svenska vapenindustrin och den konflikträdde svensken var återkommande inslag som användes som bollplank i föreställningen.

Jag och Fia har gått i samma klass som Özz på gymnasiet och personligen har jag känt honom i minst 25 år. Vi gick på Lördagsskolan ihop och det Özz alltid har lyckats med är att skapa en härlig stämning i sin omgivning. Redan som barn i den kurdiska dansgruppen fick han oss att skratta. Energi är ingen bristvara hos Özz och det visade sig inte minst när jag tillsammans med Özz och andra kurdiska ungdomar reste till Frankrike. I två dygn höll Özz låda och berättade den ena roliga historien efter den andra. Tack vare honom stod vi ut med den långa bussresan!

Jag rekommenderar ALLA att se denna föreställning! En föreställning som berör och går rakt in i hjärtat!