Hoppas inte min son måste fly från sitt hemland Sverige!

Idag är det 35 år sedan jag, mina fyra syskon, min mamma och farbror kom till Sverige som flyktingar. Det regnade den dagen precis som det gör idag. Jag minns den dagen mycket väl. Jag var fem år gammal och tyckte att det var spännande att åka flygplan. När vi landade mötte min pappa och farbror Mahmut oss. Vi kom till en 4:a i Tensta och slogs av de grön-röd-gula överkasten som pappa hade införskaffat oss. Det var de kurdiska färgerna!

De första 10 åren i Sverige kallade min mamma den 5:e augusti för ”sorgens dag” eftersom vi hade tvingats lämna vårt hem. Idag tänker jag på den tid som följde kort efter vår ankomst, då vi nåddes av den ena sorgliga nyheten efter den andra: Militärkuppen i Turkiet den 12 september 1980, då tusentals människor fängslades på grund av sina åsikter. Samma år mördades min faster Necla i staden Qamisli i Syrien när hon var på flykt till Sverige. Olof Palme mördades 1987 och häxjakten på kurderna drabbade oss hårt. I skolan kallades vi terrorister. 1988 gasades 5000 människor ihjäl i den kurdiska staden Halabja av Saddams styrkor. Under Gulfkriget 1991 tvingades mellan en- två miljoner kurder på flykt. I Turkiet pågick inbördeskriget som värst under 1990-talet. Och så vidare, och så vidare. På håll har vi följt utvecklingen och blivit lika bestörta varje gång. Under hela min uppväxt har jag haft ena foten på Sergels torg och bland annat skanderat ”Turkiska armén ut ur Kurdistan”, Saddam fascist mördare!” och ”Kurdistan, Kurdistan solidaritet!”.

Historien upprepar sig. Kurder i Syrien och Irak har drivits på flykt av IS. Och återigen ser vi hur kurderna, som tappert stridit mot IS, sviks av väst! Och återigen står jag på Sergels torg så fort demonstrationer anordnas. Nu är det andra ord som skanderas: ”Stoppa IS!”. Frågan är vilka andra ord som ska skanderas i framtiden? För det känns som att det inte finns ett slut på eländet…

När jag talar om för min son att det idag är exakt 35 år i sedan vi flydde till Sverige frågar han om vi kan fira det. ”Självklart ska vi fira att vi fick komma till ditt hemland Sverige”, säger jag till min son. Jag kan inte låta bli att säga till honom att han ska vara glad över att vara född i ett fritt och demokratiskt land där alla kan tala sitt språk utan att fängslas. Vidare berättar jag om hur underbart det var att fritt få lyssna på kurdisk musik när vi kom till Sverige. Min farfar var stolt över att hans barn och barnbarn hade hamnat i Olof Palmes land och då behövde han inte oroa sig för dem. För farfar symboliserade Olof Palme friheten och freden.

Det jag tänker på men inte vill berätta för min son är att vi idag har ett politiskt klimat i Sverige där ca 13% har röstat på Sverigedemokraterna. Hur kan det land som räddade oss från förtryck och förföljelse ha ett främlingsfientligt parti i riksdagen? Med tanke på hur Sverigedemokraterna växer som parti hoppas jag att min son aldrig någonsin behöver lämna sitt hemland Sverige på grund av sin religiösa eller etniska bakgrund!

Tack Anna Lindh för att jag fick gå med i SSU

Jag träffade Anna Lindh första gången när hon talade på SSU-Tenstas möte då jag var 11 år. Alla mina äldre syskon var medlemmar i SSU men de sade att jag var för liten för att bli medlem och jag fick aldrig följa med på allt roligt de gjorde. Men när jag hörde att Anna Lindh skulle komma till Tensta Träff sprang jag dit och frågade varför jag inte fick bli medlem. Då sade hon att man brukar bli medlem när man är 14 år men att jag skulle få gå med i alla fall.

I fortsättningen, när mina syskon försökte slippa mig kunde jag säga att vår ordförande hade accepterat mig som medlem och då blev de tysta.

Hela min familj beundrade Anna Lindh som SSU-ordförande och jag minns hur mina föräldrar köpte tidningar så fort Anna Lindh var med. Jag har funderat på varför mina släktingar uppskattade henne så mycket redan på den tiden när hon var en ung SSU-ordförande.

Ett av skälen tror jag är att Anna Lindh påminde om min faster Necla som mördades i Syrien av turkisk militär 1980. Min faster Necla blev, liksom Anna, tidigt engagerad i politik och kämpade för mänskliga rättigheter. Både Anna och Necla var unga kvinnor som vågade stå upp för sina åsikter samtidigt som de utstrålade stor livsglädje. Anna kom ofta till Tensta och jag glömmer aldrig hur hela släkten åkte runt i Stockholm under valrörelsen 2002 för att skydda Anna på offentliga möten. Min pappa sade alltid att han inte hade förtroende för Säpo som skulle skydda henne. Tyvärr visade det sig att pappa hade rätt.

Sista gången jag träffade Anna var den 6 september 2003 då hon var hos min syster och vi skulle gå på Tensta Marknad.

Idag är det 10 år sedan Anna Lindh avled av sina skador efter att ha blivit attackerad på NK. Nyheten kom som en chock för oss alla. Jag minns med sorg hur pappa hade suttit som fastklistrad framför TV:n hela natten för att veta mer om hennes tillstånd. När jag vaknade på morgonen möttes jag av hans likbleka ansikte och med den hjärtskärande frasen: ”Hon är borta”. Jag har sett min pappa gråta två gånger, när han fick beskedet att hans syster Necla hade mördats och morgonen den 11 september 2003. Nu blev det för jobbigt så jag slutar här.

 

Tankar om lärarlegitimation

Eftersom jag inte längre arbetar som lärare kan jag njuta av mina helger utan att behöva rätta, planera eller skriva rapporter. Engagerad i skolfrågor och ha för vana att sysselsätta mig med olika saker har jag idag surfat på nätet och läst artiklar om alltifrån hemundervisning till lärarlegitimation.

Det jag redan visste om lärarlegitimation var att det infördes för att höja statusen och göra läraryrket mer attraktivt. Det innebär att enbart legitimerade lärare får fastanställas och sätta betyg. Man ska också ha gjort en introduktionsperiod eller tjänstgjort ett år inom förskola eller skola.

Jag hade länge undrat hur en nyexaminerad lärare ska kunna sätta betyg inom det år då läraren tjänstgör på skolan eftersom endast legitimerade lärare får göra det. När jag ringde upp Skolverket för några veckor sedan fick jag veta att från och med den 1 december 2013 kommer den nyexaminerade läraren tillsammans med en mentor kunna sätta betyg. Men hur stor insyn har mentorn i lärarens undervisning? Vilka befogenheter har mentorn? Hur ofta sitter mentorn i klassrummet för att få en uppfattning om elevers kunskaper? När de slutligen ska sätta sig ned för att sätta betygen är det lärarens bedömning som kommer att väga mest och det enda som krävs är mentorns underskrift.

Just nu har fyra av tio lärare svårt att få introduktionsplats eftersom det blir dyrt för skolorna att betala för de handledare som vill få extra betalt. Med tanke på den tunga arbetsbördan och den låga lönen skulle jag som lärare självklart begära extra betalt. I annat fall måste man dra ned på undervisningstimmar för den handledaren. Detta är något som regeringen skulle ha tagit i beaktande innan förslaget om lärarlegitimation genomfördes!

Hur förklarar man för ett barn vad Sverigedemokraterna står för?

Min son är mycket intresserad av vad som händer i världen och följer flitigt Lilla Aktuellt på Tv. Inslaget om rasistiska uttalanden av Sverigedemokrater väckte många frågor. Hur förklarar man för en sexåring att det finns ett parti i Sverige som inte tycker om personer med hans utseende, att han är muslim och ser honom som sitt största hot?

”Varför kallar de sig för Sverigedemokrater om de inte tycker om oss?” Sverige är ju hans land. Ordet demokrati har en positiv innebörd för honom. Värst av allt var att de hade fräckheten att använda svenska flaggans färger gul och blå i sin symbol. För honom betyder den svenska flaggan väldigt mycket och hur kan dessa färger missbrukas i så fel ändamål?

Rasism och främlingsfientlighet är svåra begrepp att förklara för barn. Min son betraktar sig som vilken svensk som helst. Att han har ett osvenskt namn och ett extra språk i bagaget har varken han eller hans kompisar ens reflekterat över. Som förälder är det så lätt att ge honom en positiv bild av världen men ju äldre han blir kommer han att ta större intryck av andra människor och i tonåren hör det till att vara rebellisk mot föräldrar och andra auktoriteter. Om inte alla goda krafter kan dra åt samma håll är det lätt för antidemokratiska krafter att trigga igång rasism och intolerans hos ungdomar.

Skolan fyller en viktig funktion då den fungerar som en arena där eleverna har möjlighet att mötas i samtal om t.ex. fördomar, människosyn, kulturer och kulturkrockar. Lärarna kan påverka barnens värderingar genom att ständigt ta diskussioner om främlingsfientlighet och rasism och fostra en hel generation i demokratiska värderingar.

På en del skolor finns ämnet Livskunskap på schemat. Där får eleverna träna sig att lyssna på varandra, våga uttrycka egna tankar, lära av varandra och att samarbeta. För skolor som inte har Livskunskap på schemat är det hög tid att införa det.

Inte bara lärare utan även andra ansvarskännande vuxna i vårt samhälle bär ett ansvar för att få vår demokrati att fungera. Barn och ungdomar ser upp till vuxna och anammar deras åsikter. Med tanke på den senaste tidens rasistiska uttalanden från både SD-politiker och FP-ledamöter i kommunfullmäktige är det viktigt att alla vuxna som inte delar deras åsikter tar tydligt avstånd så att de unga får många goda förebilder att välja bland.

Jag försöker förklara för min son att Sverige är hans hemland och för alla oss som tror på demokrati och mänskliga rättigheter spelar det ingen roll var man är född eller vilken religion man har. Man kan ändå känna sig som svensk. Jag förklarar vidare att det är var man bor och känner sig hemma som skapar samhörigheten med det landet. Vad jag inte klarade av att förklara var att två så positiva ord som Sverige och demokrati kunde bilda namnet på ett parti som står för något så dåligt?