Den etniska rensningen i norra Syrien möts med tystnad

Idag ringde en väninna till mig och var uppgiven och frustrerad över den pågående massakern mot kurderna i norra Syrien. Civila attackeras, våldtas och mördas av islamister med band till al-Qaida.

  • Hur kan detta pågå?
  • Varför är omvärlden så tyst?
  • Vad kan vi göra rent konkret?

Samma slags frågor ställde jag mig i samband med Kuwaitkriget, 1991,då hundratusentals kurder drevs i landsflykt av Saddams regim. Då som idag rådde samma tystnad. Jag minns att vi hungerstrejkade utanför USA:s ambassad mot George Bushs svek mot kurderna i norr när han uppmanade dem att resa sig mot Saddam men som lämnade dem i sticket när de behövde stödet som mest. Frustrationen och maktlöshetenbland alla kurder var enorm och demonstrationerna utanför Iraks ambassad brukade allt som oftast sluta i kaos.Jag minns än idag hur jag och min kusin flydde hals över huvud för att inte bli ihjältrampade av ridande poliser.

När media slutligen tog sitt ansvar och började rapportera från Kurdistan kunde västvärlden inte längre blunda för bilder på flyende barn och gamla i den iskalla snön som kablades ut i TV. Efter stora protester från omvärlden beslöt de allierade att ge kurderna ett visst skydd vilket resulterade i ett kurdiskt självstyre.

Historien uppreper sig. Idag ser vi bilder på våldtagna och mördade barn på Youtube och Facebook. Utan dessa hade vi nog inte fått reda på vad som händer där. Då som idag bär media ett stort ansvar och därför är jag glad över att SvD valt att skriva om norra Syrien.I artikeln från 9/8-2013 framhålls att attackerna på kurderna utförs av jihadister som rekryteras från hela världen. Även från Sverige rekryteras unga män till att delta i kriget i Syrien. Därför anser jag att de svenska myndigheterna och de politiska partiernas stöd till de islamistiska organisationerna måste granskas. Organisationer som uppmuntrar unga män att åka till Syrien för att våldta och mörda kurdiska barn och kvinnor ska inte få ekonomiskt stöd!

Men mer än så har händelserna inte uppmärksammats i våra medier.Samma frustration och uppgivenhet råder.Varför fördömer inga ledare det som pågår i Syrien?Varför anordnas inga manifestationer och demonstrationer av våra kurdiska organisationer i dagsläget? De frågorna kan ge upphov till kommande konspirationer och bitterhet och det är just det som vi bör undvika.

Därför är det så viktigt att ställa sig frågan vad var och en av oss kan bidra med?De flyende är i stort behov av vård och mat. Hur kan vi nå dem?Vilka hjälporganisationer finns?

Jag och min väninna beslöt oss för att aktivt söka olika vägar till att bidra med vår hjälp. Hör av er om ni har fler idéer om vad vi kan göra.

Be Sociable, Share!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>