Evin Baksi

Min pappa var lärare och min farfar var Imam i Kurdistan. Hela min familj har varit engagerad i samhället och eftersom jag är yngst har jag alltid känt att det var mina äldre syskons ansvar att föra arvet vidare. Jag och min familj flydde till Sverige 1980 då jag var fem år. Vi bosatte oss i Stockholmsförorten Tensta och jag har bara goda minnen från min uppväxt där. Att utbilda sig var viktigt för mina föräldrar.
När jag kom in på Grundskollärarprogrammet i Luleå uppmanades jag att flytta dit för att studera. På den tiden var det ovanligt att kurdiska tjejer flyttade ifrån sina föräldrar utan att ha gift sig. Jag bodde fem år i Luleå där jag tog min lärarexamen. Eftersom jag fick jobb i Stockholm flyttade jag tillbaka till min hemstad.
Under elva år som lärare har jag sett hur kraven på lärarna ökat och oroat mig för hur det ska gå för skolan. Hela tiden har jag tänkt att någon annan som är mer kvalificerad än vad jag är får ta strid för lärarna men nu känner jag att även min insats behövs.