Ikväll såg Tensta ut som en krigsskådeplats

Ikväll tog jag en promenad i Tensta. Det är ett privilegium för Tenstabor att bo så nära ett naturområde som Järvafältet. Jag har alltid känt mig trygg i Tensta eftersom jag växte upp där. Men ikväll försvann tyvärr den trygghetskänslan. När vi närmade oss Nydalsparken möttes vi av en syn som påminde om en krigsskådeplats. Det var fullt med kravallutrustade poliser, polispiketer och en polishelikopter som svävade ovanför oss. Det var tråkigt att se mammor med skrämda barn i lekparken. Det gör ont att se ungdomar i Tensta spåra ur och bli så destruktiva.

Jag är besviken på Gustav Fridolin

Jag hade höga förhoppningar om att den nuvarande regeringen skulle föra en skolpolitik som strävade efter att med alla medel öka likvärdigheten i skolan genom att bekämpa skolsegregationen. Men jag är besviken, allra mest på Gustav Fridolin. Det som hittills har presenterats för att få bukt på skolproblemen är försiktiga lösningar och gärna i kompromiss med alliansen. Låt mig redogöra för de två förslag som presenterats:

1. I stället för att motsätta sig till förslaget om att införa betyg redan i fjärde klass kompromissade den nuvarande regeringen med alliansen om att genomföra en försöksverksamhet för betyg i 100 skolor runtom i landet. Skolorna kan anmäla sig frivilligt till denna verksamhet men det finns en klar risk för snedfördelning när skolor med högpresterande elever och som redan är positivt inställda till detta anmäler sig.

Att införa betyg i årskurs 4 har varit Björklunds främsta ambition trots att forskare, skolverket, skolinspektionen och de två lärarförbunden starkt motsätter sig detta. Under de år jag arbetade som lärare på högstadiet upplevde jag att det var betygen som stod i fokus i klassrummet och inte kunskapen i sig. Betygshets skapade prestationsångest och sömnproblem vilket ledde till att många elever mådde mycket dåligt. Betygen påverkade de lågpresterande elevernas självbild negativt. Utifrån mina erfarenheter har jag svårt att inse att vi skulle få en bättre skola om betygen infördes redan i fyran. Istället befarar jag att eleverna kommer att bli skoltrötta redan i sjuan och tappa lusten att tillägna sig nya kunskaper.

2. Regeringen vill att kommuner ska få vetorätt när nya vinstdrivande friskolor vill etablera sig. Syftet är, menar Gustav Fridolin, att ” man ska driva en skola om man har en idé om hur man driver den bästa skolan. De här reglerna innebär att kommunerna kan få ett avgörande inflytande när det handlar om skolor som drivs för att göra vinst, men att skolor som drivs av ickekommersiella aktörer ska ha samma regler som idag”, (SVT Nyheter, 2 april 2015).

Det jag inte förstår är hur ett sådant ansvar kan läggas på kommunen. Vad händer om/ när kommunen inte använder sin vetorätt? Det innebär att vinstdrivna skolor kan fortsätta precis som vanligt! Och vem har tolkningsföreträde om denna ”idé”?

Björklund och hans allierade gav friskolorna fri etableringsrätt eftersom de var mer intresserade av de vinstdrivande skolors intressen än av hur det går för våra barn. Den fria etableringsrätten motiverades med vackert tal om föräldrarnas frihet att välja skolor för sina barn. Men hur kunde Björklund och hans vänner utse sig själva som talesmän för alla föräldrar? Jag har hört många föräldrar uttrycka en frustration över att behöva ställa sina barn i alla dessa köer och att det vore enklare om alla skolor var likvärdiga så att närhetsprincipen gällde återigen.

Skolverket bedömer i sin slutsats i samband med rapporteringen om PISA 2012 ”att det fria skolvalet sannolikt har bidragit till ökade resultatskillnader mellan skolor och en ökad socioekonomisk skolsegregation och därmed till minskad likvärdighet ” (Skolverket, 2013). Faktum är att det fria skolvalet har lett till segregation. När ska en politiker våga erkänna detta och vara beredd att ta strid mot de starka föräldrar som vill ha en skola där deras barn bara ska möta de barn som är som de själva och mot de starka intressen som är ute efter att tjäna pengar på våra barn?

Jag är orolig över den svenska skolans utveckling och över att resultaten är så olika mellan olika skolor. Ett skolsystem som fungerar och som är likvärdig för ALLA barn är något vi bör eftersträva, inte det system där de barn som behöver mest stöd är de stora förlorarna. Vi är många som med oro väntar på skolministerns kommande förslag i skolpolitiken: Ska han fortsätta kompromissa av rädsla att hamna i konflikt eller ska hans ambition vara att ALLA barn får likvärdig utbildning?

Näthatet drabbar unga tjejer hårt

Den här läsvärda texten skickades in till bloggen av en 15-årig flicka som inte vågar skriva sitt namn. Många kvinnliga journalister har talat om näthatet men vem uppmärksammar vad unga tjejer går igenom?

Jag lever i en generation då du bryr dig men blir kallad jobbig, där alkohol är viktigare än kärlek och respekt, då tacksamhet visas med en kniv i ryggen, där lögner, rykten, skitsnack, svek och hat är en del av vår vardag, då tjejer skär sig efter att dom gjort ett stort misstag när dom skickat bilder på sig själva och bilderna sprids till varenda person i kretsen. Att någon skriver offentligt till någon annan på sociala medier om mig är inget jag bryr mig om, det händer hela tiden.  Den kretsen jag umgås i intresserar andra människor och dom vill veta i princip allt om oss. Det har sina för och nackdelar att vara en del av umgänget som är i centrum. Många skulle kanske bryta ihop om de såg att det stod massa skit om dem på nätet, för oss är det en del av vår vardag när folk chattar offentligt om oss och skriver ”hora”, ”orre”, ”maxad snorunge” och andra kränkande saker. För vuxna låter det antagligen hemskt med allt hat som vi ungdomar i dagens samhälle får utstå. När man börjar tänka efter så fattar till och med jag själv hur galet och absurt det här är, men man är så van och har bara bestämt sig för att vara hårdhudad och totalt skita i allt, ”de som inte gillar mig, de kan dra åt helvete”.

Mobbning har alltid funnits bland ungdomar. Dagens vuxna har säkert också gått igenom ett och annat under sina unga år, men nutidens mobbning har kommit till en helt annan nivå, och medan den gamla generationens vapen kanske var knytnävar, är nutidens värsta vapen mobilerna och internet. Vuxna debatterar och pratar mycket om hur jobbigt ungdomar har det av att de blir kallade fula ord på nätet men det är som sagt en del av vår vardag. Det är sårande och jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte alls tar åt mig. Det är inte kul att bli kallad hora, även om det kommer från anonyma ”småungar” som har tråkigt och vill få andra att känna sig dåliga.

Men debatten behöver utvecklas. Problemen tar inte slut vid näthatet. Näthatet kommer som sagt oftast från folk som man inte ens känner, man kan inte skylla sig själv för att folk inte gillar en. Men när man får hat på grund av något man själv har gjort blir det allvarligt på riktigt. Jag har en vän som skär sig regelbundet och har självmordstankar. Hon har skickat bilder till killar som hon tror hon kan lita på men som har skickat runt bilderna. När min väns andra vän sedan fick tag på en av underklädesbilderna medan de bråkade la hon upp den på sin Instagram och folk kom med kommentarer som ”haha, vilken hora” och ”tjejen har skämt ut sig totalt”. Det blev för mycket hat för henne och hon tog bort sin Instagram. Folk sparade bilden och det kommer nog bli svårt för henne att få bort ”orrestämpeln” på sig. En enda bild, och du får fullt med rykten om dig. Alla i skolan tittar snett, dina vänner blir besvikna, äcklade och snackar skit bakom din rygg och du fattar vilket stort misstag du har begått men det finns inget du kan göra för att ändra tillbaka allt. Bilden finns redan i mångas händer. Ditt liv blir förstört och du orkar inte bry dig om skolan eller vänner. Du tänker att du måste vara stark och klara dig igenom allt hat, men till slut bryter du bara ihop och börjar skära dig själv tills det blir en vana. Den här sortens hat uppstår av att du själv har gjort ett misstag, och då blir det ännu jobbigare.

Om någon skriver att jag är en orre så vet jag själv att jag inte är det och då bryr jag mig inte, men när någon skriver orre till en tjej som har skickat ”orrebilder”, så känner hon att det är sant. Sådant hat blir mycket jobbigare för unga tjejer. Sådant hat borde uppmärksammas mer i debatter, att problemet inte bara är hat, utan också varför hatet uppstår. Allt hat som jag har fått har bara gjort mig starkare. Men det gör det inte till OK. De som har blivit slagna under sin barndom har säkert blivit starkare av det också, men vi inför inte barnaga i Sverige bara för det.

Föräldrarnas orimliga krav leder till utmattade lärare

Jag har arbetat som lärare i 11 år och efter att ha lämnat läraryrket fick jag jobb som handläggare på Försäkringskassan. Där fick jag insyn i många förskollärares och lärares sjukskrivningar. Den största orsaken till sjukskrivning var givetvis utmattning som många gånger ledde till depression och ångest. Bristen på lugn och ro i klassrummet och känslan av otillräcklighet är bidragande orsaker. Enligt SR (28 april 2014), som hänvisar till en sammanställning som Försäkringskassan har gjort, sjukskrivs lärare oftare med en psykisk diagnos än andra yrkesgrupper.

Det är inte förvånande att lärare ofta är sjukskrivna när man får höra att de blir hotade, tilltalade med grova ord och slagna av sina elever. För 12 år sedan blev jag hotad av en elev som talade om vad som skulle hända mig efter skolan när han fick en tillsägelse. Eleven var 1,90 m lång och jag med mina dryga 1,50 m blev så klart väldigt rädd! Jag gjorde ingen anmälan till polisen utan valde att tala med eleven stället. Det hela slutade lyckligt men tanken på hur det annars skulle kunna ha slutat skrämmer mig än idag.

DN skrev den 29 januari 2015 att lärare och rektorer drunknar i mail från arga föräldrar. En del föräldrar är missnöjda med verksamheten i allmänhet och andra har synpunkter på lektionsupplägg och betyg. Att svara på mail från föräldrarna kräver tid som istället borde ägnas åt till exempel lektionsplaneringar av god kvalité, bedömningar av arbeten samt uppföljningar av elevers kunskaper. Det är inte konstigt att lärarna lämnar sitt yrke när de inte hinner med sitt arbete för att de ska hinna läsa och svara på långa mail från arga föräldrar. Det föräldrarna borde inse är att deras orimliga krav på lärarnas tillgänglighet drabbar deras barn eftersom lärarna sjukskrivs och ersätts av obehöriga.

Jag är säker på att det fria skolvalet är en bidragande orsak till lärarnas ohållbara arbetssituation. För att inte förlora elever till andra skolor måste skolan upprätthålla ett gott rykte, vilket ställer orimliga krav på lärarnas engagemang. Det är viktigt att skolledning står bakom och visar sitt stöd för lärarna istället för att falla för föräldrarnas påtryckningar. Det är också minst lika viktigt att föräldrar litar på att lärarna är professionella och inte får dem att känna sig ifrågasatta och kränkta.

Läs gärna en utmärkt artikel om ämnet av Sakine Madon i gårdagens Expressen: http://www.expressen.se/ledare/sakine-madon/foraldrar-maste-sluta-trakassera-lararna/

Kurdiska läkarsällskapet i Sverige behöver ditt stöd!

Föreställ dig att som förälder behöva välja vilket/vilka av dina barn som du ska ta med när du flyr. Vad grundar sig denna selektiva handling på och hur kan man leva med att lämna sitt barn åt sitt öde? Detta var den verklighet som Yezidierna i norra Irak tvingades möta.

Kurdiska Läkarsällskapet berättade under ett seminarium den 15 oktober 2014 om den misär som rådde när de åkte ned till Kurdistan och mötte dessa flyktingar. Det fanns inget vatten, barnen led av vätskebrist och många av dem fick också svinkoppor. De levde i tunna tält och hade inga madrasser. Det berättades också att många fick flytta in till ofärdiga byggnader, intill soppstationer och att det var svårt att hålla sig för kväljningar.

Under seminariet fick vi se en videofrekvens. En pojke berättar att han hade blivit väldigt rädd när IS kom och att han sett de skäggprydda männen döda många människor. IS hade även riktat vapen mot alla barn men han hade lyckats fly undan dem. Pojken som talade var fortfarande livrädd när han berättade om upplevelsen. Den här pojken har berövats sin barndom och har blivit tvungen att bli vuxen redan. Han har också berövats sin skolgång och alla de rättigheter som enligt FN garanteras barnen.

Vidare berättar Kurdiska läkarsällskapet att de åkte ned och påbörjade sitt arbete med de mest nödvändiga basala åtgärderna. Sällskapet hade mycket läkemedel med sig som de delade ut själva. De lät starta ett bageri tillsammans med andra organisationer för att leverera bröd åt flyktingar i ett av lägren. De såg behovet, gjorde en analys och började med små medel. Nästa steg blev att öppna en fältklinik i samarbete med svenska specialistsjukhuset i Erbil. Professionella resurser som UN-Women finns också på plats. De hjälper de unga Yezidiflickorna, som blev bortrövade av IS och som lyckats fly undan deras grymheter, genom samtal med psykologer och psykiatriker.

Det som många i min vänskapskrets har frågat mig är vad man kan göra för att hjälpa till? Sådana röster hördes även under seminariet. Enligt Kurdiska Läkarsällskapet kan alla bidra med någon form av hjälp men det viktigaste är den ekonomiska hjälpen. Till exempel har man med hjälp av pengar från allmänheten i Sverige köpt in 2000 vattentermosar till ett flyktingläger. Läkemedel och andra förnödenheter har också köpts in.

Jag inser att behovet av hjälp är stor, speciellt nu när vintern står vid dörren.

Om du vill bidra ekonomiskt:

Märk Shingal till plusgirokonto: 402 03 56-4
Märk Kobane till bankgiro: 865-0947

Länken till KLS hemsida är: http://www.klsse.org

Varför reagerar inte omvärlden på IS grymheter i Kobane?

Varje dag får vi rapporter om IS grymheter mot befolkningen i Kobane. Trots att kurderna som strider mot IS vädjar om hjälp i sin kamp ställer inte omvärlden upp. Turkiets parlament har godkänt att landet ska agera mot IS men än så länge gör de ingenting för att hjälpa kurderna i Kobane. Turkiet har stängt gränsen och låter inte kurder gå  in i Kobane för att hjälpa de som strider mot IS vilket har lett till omfattande protester i de stora kurdiska städerna Diyarbakir, Batman och Van. Flera personer har dödats i oroligheterna.

Den fråga kurder i Turkiet och i Syrien ställer sig är varför USA och Europa ställde upp när IS gick in i Irak men inte när de dödar kvinnor och barn i Kobane. Det enda svar man har är att det handlar det om att skydda oljan i Irak som västvärlden har behov av och inte om människorna. Alla de vackra tal som Obama och David Cameron med flera håller handlar alltså endast om deras ekonomiska intressen och inte om att bekämpa IS, som inte bara är kurdernas fiende utan också ett hot mot hela mänskligheten.

Jan Björklund får mig att tänka på Bagdad Bob

Jag träffade några vänner igår. Som vanligt kom mycket av diskussionerna att handla om problemen i den svenska skolan. Vi var överens om att friskolesystemet har bidragit till ökad arbetsbelastning för lärarna. Eftersom allt handlar om att göra vinst så tar man inte in en vikarie när någon blir sjuk utan de andra lärarna får hoppa in för den som är sjuk,

Vi var också överens om att skolan behöver mer resurser och mindre grupper. Det kan betyda att kommuner måste höja skatten. Men skattehöjningar är tabu för Jan Björklund. Han har hakat upp sig på att betyg i tidig ålder är lösningen på alla problem i skolan. När journalister pressar honom mer skyller han problemen i skolan på Socialdemokraterna trots att han har varit skolminister i 8 år.

Varje gång jag hör Björklund tänker jag på Bagdad Bob som blev världskänd under invasionen av Irak 2003. När Saddams regim försvagades hade informationsministern Mohammed Said as-Sahaf, som kom att kallas Bagdad Bob, dagliga presskonferenser där han gav bisarra kommentarer till det rådande läget. Hans kommentarer var så verklighetsfrämmande, att det slutligen betraktades som underhållning som ingen ville missa. Här är några kända citat av Bagdad Bob:

There are no American infidels in Baghdad. Never!”

”We will welcome them with bullets and shoes.”

”We have them surrounded in their tanks”

Hur kunde rasismen växa sig allt starkare i Frankrike?

Igår var det kommunala val i Frankrike där socialister gick kraftigt bakåt medan det fascistiska och främlingsfientliga partiet Nationella fronten vann i elva städer. Frankrike har för mig stått för mångfalden och jag har goda minnen från den internationella miljö jag vistades i när jag bodde i landet. Eftersom jag ville hålla språket levande valde jag att bli lärare i franska.

Dessa goda minnen står idag i kontrast till den främlingsfientliga miljö som växt fram sedan den tid jag bodde i Frankrike. Till exempel hamnade fascisten Marie Le Pen som tvåa i första omgången av det franska presidentvalet 2002. Hur kunde ett fascistiskt och främlingsfientligt parti som Front National (Nationella fronten) få större stöd än socialisterna? Hur kunde rasismen växa sig allt starkare i Frankrike?

Partiet grundades 1972 med Le Pen som ledare. Redan 1974 ställde han upp som kandidat i presidentvalet, men då tog ingen honom på allvar och han fick endast 0,74 procent av rösterna men i presidentvalet 1988 lyckades han hamna på fjärde plats med 14,4 procent av rösterna.

Bim Clinell ger i Aftonbladet (2002-04-27) följande förklaring till partiets genombrott:

”Mellan dessa år hade partiet stillsamt och målmedvetet byggt upp en vitt förgrenad gräsrotsrörelse som infiltrerat det franska föreningslivet, fackföreningsrörelsen och lokalpolitiken. Samtidigt som de sociala klyftorna fördjupats och arbetslösheten ökat.”

I presidentvalet 1995  fick Le Pen 25% av arbetarväljarnas röster. I presidentvalet 2002 röstade 17% av väljarna på Le Pen och med 26% av arbetarrösternas röster befäste Nationella Fronten sin ställning som arbetarparti. Partiets hjärtefrågor är en avsevärt hårdare straffskala, dödsstraffets återinförande, en restriktivare abortlagstiftning och utvisning av tre miljoner påstått illegala immigranter från främst Marocko och Algeriet.I januari 2011 övertog Jean-Marie Le Pens dotter Marine Le Pen rollen som partiledare. Hon har varit ännu mer framgångsrik än sin far på att utnyttja missnöjet som finns bland befolkningen.

Det första stora misstaget i Frankrike begicks av den politiska klassen och media som i gott samförstånd avfärdade le Pen som en clown. Nästa misstag stod vissa borgerliga politiker för, när de skrämda av le Pens framgångar började att använda samma retorik som Nationella fronten för att locka till sig väljare. Den förre presidenten Sarkozy tog över Le Pens retorik för att få fler röster. Detta medförde att väljarna ansåg att Le Pen hela tiden hade haft rätt vilket ledde till att de hellre röstade på originalet än på kopian.

Man begår ett misstag om man stirrar sig blind på rasismen och främlingsfientligheten hos Nationella fronten. Detta är bara en fasett av partiets demagogi som dessutom inte delas av alla partiets sympatisörer, som exempelvis de av väljarna som faktiskt själva har nordafrikanskt eller annat ”utländskt” påbrå. Ytterst få av Frontens väljare och sympatisörer anser själva att partiet är högerextremt. Alla är inte i första hand renodlade rasister. Motviljan mot invandrarna riktar Frontens väljare i stället mot regeringens invandrarpolitik som de anser är för öppen. De säger att regeringen medvetet släpper in invandrare till Frankrike för att kunna pressa de franska arbetarnas löner med denna ökade konkurrens. Visst känner vi igen argumenten? Samma argument används ju på hemmaplan- av Sverigedemokraterna! Just därför bör vi inte bli förvånade över deras goda samarbete med Nationella fronten.

Här kan ni läsa mer om gårdagens kommunalval i Frankrike: http://www.dn.se/nyheter/varlden/hollande-framstar-som-velande-och-raddhagsen/

Jag saknar en politiker som Olof Palme

Idag är det 28 år sedan Sverige förlorade sin mest kände, respekterade, älskade och hatade politiker. Jag tror att varenda människa i Sverige minns exakt var de befann sig och hur de fick besked om att statsministern hade mördats.

I sitt tal den 28 september 1975 sade Olof Palme:

”För oss är demokratin en fråga om människovärde. Och människovärde, det är de politiska friheterna, rätten att fritt få uttrycka sin mening, rätten att få kritisera och bilda opinion. Människovärde – det är rätten till hälsa och arbete, utbildning och social trygghet. Människovärde – det är rätten och den praktiska möjligheten att tillsammans med andra forma framtiden. Dessa rättigheter, demokratins rättigheter, kan inte få vara förbehållna ett visst skikt av samhället. De måste vara hela folkets egendom.”

Det här sade Palme det år jag föddes i Kurdistan. När jag läser dessa rader förstår jag verkligen varför min farfar och miljontals människor världen över beundrade Olof Palme så mycket. Visst är det som han tar upp lika aktuellt och viktigt 39 år senare.

Olof Palme var verkligen en briljant politiker och som SSU-are var man stolt över att ha en sådan smart, modig och engagerad partiledare. De politiker som idag trängs i mitten av det politiska fältet och inte vågar stå för sina egna ideal kommer knappast att bli citerade om 39 år.  Ingen som idag är barn kommer att minnas vad farfar sade om dagens politiker.

Alla måste ha rätt att få älska vem man vill

Idag är det 12 år sedan Fadime Sahindal mördades av sin egen far. Jag träffade Fadime sommaren 1998 då hennes pojkvän hade dött i en bilolycka. Min syster och hennes man erbjöd Fadime att bo hemma hos dem eftersom de ville stödja henne i sorgen.

Jag hade följt hennes tuffa strid mot familjen genom TV. När jag väl fick umgås med henne och kunde ta till mig hennes historia blev jag mycket berörd. Det var en nedstämd och sorgsen Fadime som längtade till sin familj, en gemenskap. På mitt kalas blev hon chockad av att se mina bröder diska och laga mat för mig och mina kompisar. Hon hade aldrig sett kurdiska män stå i köket.

Mordet på Fadime Sahindal blev en väckarklocka och ledde till en stor debatt om unga invandrarkvinnors rätt att bestämma över sina liv. Jag tänker på Britta Svensson på Expressen som tidigt förstod frågan om hedersmord och än idag är en av få som skriver om ämnet. Jag tänker också på författaren Christina Wahldén som just det året Fadime mördades skrev en ungdomsroman som heter Heder. Mikael Damberg, riksdagsledamot och ordförande i Fadime Sahindals minnesfond var en av få politiker som tidigt engagerade sig för unga kvinnors rätt att göra sina egna val. Några dagar efter mordet på Fadime Sahindal höll han ett tal på minnesstunden i Östersund. Damberg sade ”Alla måste ha rätt att få älska vem man vill. Sverige ska vara ett land där kärleken tillåts vara gränslös”. Idag kan man tycka att det där är en självklarhet men då för 12 år sedan betydde det så mycket för oss kvinnor med invandrarbakgrund att en politiker vågade engagera sig i dessa frågor utan att vara rädd för att rasisterna skulle utnyttja mordet i sina syften om man erkände att hedersmord existerar.

Kampen mot förtryck i hederns namn måste föras både i Sverige och i de länder vi kommer ifrån. När jag besöker mina släktingar hamnar vi ofta i diskussioner om kvinnans rätt att bestämma över sitt liv. Numera är det accepterat att unga människor väljer vem de vill gifta sig med. Men däremot är det mycket ovanligt att unga kvinnor med hög utbildning och egen försörjning får flytta hemifrån om de inte är gifta. Samtidigt som jag ser en positiv utveckling vad gäller unga kvinnors möjligheter att utbilda sig är jag mycket ledsen och förbannad över att så många än idag mördas i hederns namn.